Sidor

fredag 23 oktober 2015

Bästa lärresursen

Förra veckan vann jag silver i Digitala akademins tävling Bästa lärresurs.

Nu finns inspelningen från Digitala akademins prisutdelning tillgänglig. Från 1:25-16:39 presenterar jag vårt bidrag och sedan kommer motiveringen.


Benen som en tunnel

Det är jobbigt att såga. Det tycker många elever hos mig, men det går lättare om man använder smarta tekniker. Mina grupper i årskurs 3 och 4 arbetar just nu med att såga och vi har pratat om smarta sågtekniker.

Jag gjorde en kort intervju med mina årskurs 3 grupper efter att de provat de smarta teknikerna en lektion. Här kan du höra intervjuerna. Vid nästkommande tillfälle lyssnade vi på de klokheter de sagt som en repetition. Även årskurs 4 fick lyssna på årskurs 3:s inspelningar som start på sin lektion. Det gjorde de gärna och de kunde bekräfta att det var kloka råd som treorna kom med. Det är lite kul att vi genom en enkel inspelning kan få yngre elever som lär äldre.

Lektionen då jag gjorde inspelningen med årskurs 3 hade jag börjat med att gå igenom ett par tekniktips. Jag använde väl mina vanliga frökenord, men när eleverna skulle sammanfatta tipsen på slutet av lektionen när de själva testat tipsen så använde de sig av sina egna ord.
Jag hade sagt: "Stå brett isär med benen, stadigt i marken" samtidigt som jag visat. Eleverna sa: "Stå som en tunnel med benen" (de associerar till lekar de gör på idrotten där man ska stå som en tunnel med benen för att en klasskompis ska kunna krypa igenom) och "Stå hårt med benen".

Inspelningen kan bli ett fantastiskt redskap för att få eleverna att äga sitt eget slöjdspråk. Vi ska inte kompromissa på de slöjdspecifika begreppen, men när det gäller att förklara och beskriva en teknik tror jag att det är en hjälp att eleverna får göra språket till sitt eget.


onsdag 14 oktober 2015

Silver för Bästa lärresurs

Igår var jag på festlig prisutdelning för Digitala Akademins pris Bästa lärresurs och vann silverpris för bloggen Slöjdsalarna.

Jag är stolt och glad!


måndag 12 oktober 2015

Att kunna skissa

Förra veckan startade vi arbetsområdet Kul-på-hjul med årskurs 3. Projektet börjar med att eleverna ska skissa fram en idé och sedan göra en mall. I de grupper jag hade i torsdags var det flera elever som hade svårt med just skissa-momentet. Det var inte så att de hade svårt att komma på idéer, utan det var själva skissandet som var svårt. Jag tänker speciellt på en kille som blev uppriktigt ledsen över att han inte kunde överföra sina idéer från huvudet till papperet. Det han ritade blev inte som han tänkt sig.

En del elever kan ha väldigt höga krav på sig själva och därför aldrig bli nöjda med sina teckningar. Det finns också andra elever där jag upplever att det inte riktigt handlar om höga krav, utan om att de inte fått träna upp verktyget skissa och teckna. Hur mycket får barn som inte tecknar eller ritar på eget initiativ i skola och på fritids arbeta med att öva teckna och rita? Vi lär eleverna bokstavsformer och sifferformer, men teckna är det, vad jag vet, få pedagoger som låter elever öva på ett medvetet och genomtänkt sätt. Det verkar vara något som barnen bara förväntas kunna.

Det är sorgligt att se elever som inte fått de verktyg hen behöver. Att kunna teckna och skissa är ett viktigt verktyg för att kunna vara innovativ och komma på idéer. Skissen utvecklar tanken och tanken utvecklar skissen, nya idéer kan födas. Att kunna teckna och skissa är en viktig färdighet i slöjden för att kunna nå slöjdmålen.

Jag peppade pojken jag skrev om ovan att "sova på saken" så att idéerna klarnade och kanske skulle bli lättare att skissa ner. Vi får se på torsdag hur det går.


Eleven på bilden har inget med texten att göra.

söndag 11 oktober 2015

Utopian Bodies

Liljevalchs utställning Utopian bodies är ett måste för alla som är intresserade av slöjd, konst och mode. Jag besökte utställningen i lördags och blev helt betagen.
Liljevalch själva beskriver utställningen som ett visuellt fyrverkeri och jag tycker att det är en riktigt bra beskrivning. De vill genom utställningen visa på vilka möjligheter mötet mellan teknologi, socialt engagemang och mänsklig kreativitet kan ge.


Se smakprov på Utopian Bodies from Liljevalchs on Vimeo.

Utställningen består av 11 rum med var sitt genomtänkt tema. Första rummets tema är Hållbarhet och tar upp modeindustrins möjligheter att utveckla tekniker för ett hållbart mode. Exempelvis nya material som mjölkfibrer, tillverkningsprocesser utan avfallsprodukter och tyg som löses upp i vatten efter en tid.
Överst till höger: My mother´s mode av Ryota och Chiaki Murakami,
nederst till vänster: Molekylskor, 3D-printade skor av Francis Bitonti Studio,
nederst till höger: vy av första rummet.
Temat för andra rummet är Förändring och vill spegla  en ögonblicksbild av vår samtids relation till födelse, förruttnelse och återfödelse. Ryohei Kawanishis projekt med barn från Fukushima kan illustrera återfödelse. Kawanishi besökte området efter tsunamin och tog fram sin nya kollektion i samarbete med de drabbade barnen.

Till vänster: vy över utställningsrum 2, till höger: Fem barnensembler i blandade material, Fairy Tales av Ryohei Kawanishi
Överst Oxford skoskulptur med 1050 tänder, Apex Predator av Fantich & Young,
i mitten till vänster: Hooves skor, White Russia och till höger: Hatt av uppstoppade råttor, båda av Iris Schieferstein

Överst: Fondue Slipper skor av Satsuki Ohata, nederst: vy över rum fem.
Många kända modeskapare har sina kläder representerade i de fantastiskt fantasifullt inredda rummen. Rum sex har temat Solidaritet. Att klä sig kollektivt knyter samman människor oc kan skapa möten över gränser. Rummet vill väcka tankar kring hur klädkod och enhetlig klädsel påverkar oss.
Vyer över rum sex. Tusentals vita rosor täcker väggarna tillsammans med porslinstallrikar.
 Rum åtta är kanske det mest urflippade. Det har temat Motständ och skönhet. I rummet utforskas mode som en omstörtande kraft som med hjälp av humor kan ifrågasätta etablerade och auktoritära skönhetsideal.


Vänster: Tröja med tre par ärmar av Sonia Rykiel, höger: Skyltdockebyst av Minna Palmqvist


fredag 9 oktober 2015

Nominerad till Digitala akademins pris!

Jag är stolt över att vara en av tre nominerade till KTH:s Digitala akademis pris för Bästa lärresurs. Jag tävlar med vår slöjdblogg Slöjdsalarna.

Här kan ni se min ansökan.

På tisdag avgörs det vid en prisutdelning på Nalen i Stockholm.


Handmade issues

Nu finns flera av föredragen från Hemslöjdens arrangemang Handmade Issues tillgängliga.

Hör till exempel Jenny Frohagen (slöjdlärare), Birgitta Nordström (vävande doktorand), Knut Östgård (slöjdare) och Barakat Ghebrehawariat (demokratiagent) utifrån sina olika perspektiv prata om vilken roll slöjden har idag och om varför den är viktig.

Hör Birgitta Nordström berätta om hur hennes kunskaper kring material och tekniker har korsbefruktats med industrivävningens teknologi och möjligheter för att nå ett gemensamt mål.

Hör Knut Östgård, slöjdare och före detta hemslöjdskonsulent, berätta om hur man läser ett träd, vilka olika delar av trädet som lämpar sig bäst till olika slöjdföremål och om varför björken är det bästa materialet till föremål som ska användas till matlagning.

Och hör skärsvarvaren Ulf Jansson tillsammans med hemslöjdskonsulenten Niclas Flink prata om utmaningar, om att våga och om att vilja. Hur man ger sig hän och låter någonting ta tid.

Här är länk till filmerna.


torsdag 8 oktober 2015

Slöjdämnet och digitala verktyg

Jag föreläser på kursen Slöjdämnet och digitala verktyg, en 7,5 poängs kurs vid Göteborgs universitet. Här är presentationen med klickbara länkar.




onsdag 30 september 2015

Pröva och ompröva på arabiska

Nu finns UR:s film Pröva och ompröva även på arabiska.



Här finns filmen på svenska.

söndag 27 september 2015

Problemlösning med spagettimått

Om man sågar lite vobbligt och man sedan är noga med att slipa sina kanter kan den utsågade biten visa sig bli mindre än man tänkt när man slipat färdigt. Det här har några av mina årskurs 5 elever fått erfara i arbetsområdet spagettimått. Det blir en bra övning i problemlösning.
Ovan: Det glassformade träämnet är mindre än mallen när slipningen är klar. Den här eleven
löste det problemet genom att möblera om hålen.
Nedan: Centrumhålen hamnade inte riktigt rätt då mallen var större än det färdigslipade morotsformade träämnet.
Eleven löste det genom att lägga hålen lite mer zick-zack.
Ovan: Den elev som just borrat klart hjälper nästkommande elev att komma igång.

Slöjd + demokrati = sant!

Treorna börjar nu vara klara med sina budbärare med viktiga budskap (läs mer om uppgiften här) och vi har också hunnit med ett roligt mini-arbetsområde där treorna fått verktyg och annat i slöjdsalen att prata (jag skriver mer om det i inlägget Världens första talande säkerhetstejp har tiara). 

Några elever fick använda sig av hårtork för att hinna få sin färg torr så att ögonen på budbäraren kunde monteras på. Ögonen gör vi genom små runda klisterlappar som eleverna får rita pupiller på. Jag brukar ge modell för några olika varianter av pupiller för att öppna upp för olika möjligheter och ge de elever som känner sig osäkra något att ta stöd i.

Vi har fått ett gäng helt magiska budbärare med fantastiska budskap som eleverna tycker är viktiga. Elevernas röster tar hjälp av våra slöjdbudbärare för att höras. Jag har skapat en affisch med budbärarna som vi ska försöka sprida för att dels göra elevernas röster hörda och för att synliggöra slöjden. Slöjd + demokrati = sant!

Eleverna skriver viktiga budskap till sina budbärare. Vi fotar budbärare med pratbubbla och publicerar på
vår slöjdblogg Slöjdsalarna på Växthuset.
Eleverna har nu också målat sin startpärla för arbetsområdet Budbärare på slöjdbandet.
Nästa vecka ska vi ha pärlutdelning.

Här är affischen. Hjälp gärna till att sprida den i sociala medier eller skriv ut den och sätt upp den i er slöjdsal! Här finns den nedladdningsbar som pdf.


Världens första talande säkerhetstejp har tiara

Jag har utmanat mig själv det här läsåret med att låta varje årskurs göra någon form av digital uppgift i slöjden. Fyrorna har fått skapa digitala quiz med den fantastiska appen Tiny Tap (läs mer här) och femmorna har skapat iMovie-trailers (se här).

Treorna har fått göra så att verktyg och annat i slöjdsalen pratar med hjälp av den roliga appen ChatterPix. Appen är så enkel och självinstruerande att det räcker med att jag visar hur man gör vid sartsamlingen för att eleverna sedan ska klara att skapa inspelningar själva.

Eleverna fick i grupper om två dra en lapp med ord för olika verktyg eller föremål vi arbetet med det senaste arbetsområdet. I appen ChatterPix tar man ett foto, markerar var man vill att munnen ska vara och sedan pratar man in vad det man fotat ska säga. Man kan därefter pimpa med lite stickers i form av munnar, ögon med mera.

Övningen gick fort att genomföra för eleverna, mellan 5-15 minuter. Övningen var ett bra tillfälle för eleverna att repetera de slöjdbegrepp vi arbetat med och befästa ord och rutiner de mött. Klippen de skapat lockar till att tittas på om och om igen och därmed blir det en lustfull repetition som ger bra grund för fortsatt lärande i slöjden.

Elevernas talande verktyg hittar ni på vår slöjdblogg under fliken Slöjdord > Verktyg som pratar.


Brädvägg

Med hjälp av en bordsduk från IKEA har vi fått en ny fin brädvägg utanför våra slöjdsalar.

söndag 20 september 2015

Quiz som utvecklar slöjdordförrådet

I vecka fick mina fyror skapa spel med hjälp av appen TinyTap. Appen är ett supersmidigt verktyg för att snabbt och enkelt skapa spel som sedan går att länka till eller bädda in på en blogg.

Jag visade lite hastigt hur appen fungerade och sedan kunde eleverna i grupper skapa var sitt ordspel. De fick fem slöjdord av mig, fick hämta verktygen + två extra "lur-verktyg" (för att göra spelet lite svårare). De fotade av alla verktygen och skapade frågor genom att spela in sina röster. Eleverna tyckte att det var superkul.

Jag tyckte att jag valt väldigt enkla ord, till exempel ord som eleverna jobbat med i årskurs 3 såsom hammare, spik och hovtång. Men det visade sig att den här ordrepetitionen var väldigt nödvändig. Många av eleverna var osäkra på vad som var vad och skapandet av spelen samt spelandet som sen följer blir en väldigt bra övning.

Spelen har vi lagt på vår slöjdblogg Slöjdsalarna. Klicka på SLÖJDSPEL.


lördag 12 september 2015

En slöjduppgift som stretchar fantasin

Treornas första riktiga slöjduppgift "Budbärare" är att skapa en figur - en budbärare - av spillvirkesbitar. Övningen rymmer många bra bitar. Eleverna får lådor med spillvirkesbitar av olika träslag och olika former. De får i uppgift att skapa en figur, en budbärare, och sammanfoga bitarna genom att spika.

Jag går igenom hur man spikar och hur man drar ut en krokig spik, men det är inte att övningen ger en bra introduktion till verktyg och tekniker eller att eleven får bekanta sig med olika typer av trä som är det bästa med uppgiften. Nej, det bästa, tycker jag, är att eleverna i den här uppgiften utmanas att tänja på, stretcha och utveckla sin fantasi. De utmanas se möjligheter och tänka i nya banor. Det är nyttiga egenskaper i slöjden och i livet.

I uppgiften får eleverna bara använda de bitar som finns i lådorna. De får inte såga eller på annat sätt kapa eller forma bitarna. Jag startar eleverna genom att slumpvis ta några bitar och visar hur de kan sättas ihop till en fågel, en giraff eller vad som helst. De flesta elever är med redan här och hittar genast bitar som kan sättas ihop till fantasifulla figurer. Andra har svårare. Speciellt de som redan har en tydlig bild i huvudet av hur deras budbärare ska se ut har svårt. De hittar inte rätt bit. Biten är för lång och får jag inte såga undrar eleven. Nej, säger jag, du får hitta en annan bit eller tänka om.

Och det är just det där med att kunna tänka om som blir en nyttig utmaning och övning för de här barnen. Det tvingas tänka nytt, släppa sin gamla tanke och öppna upp för andra möjligheter. Alla elever klarar att hitta bitar som blir en rolig figur. Alla blir nöjda till slut, de stretchar sin fantasi och utvecklar sin kreativa förmåga.

Det här läsåret provar jag ett nytt sätt att synliggöra målen och jag testar det på mina årskurs 3-grupper. Varje delmål i mina slöjduppgifter får symboliseras av en pärla. Jag beskriver det lite närmare i ett tidigare blogginlägg. När ett nytt arbetsområde startar får eleven en startpärla som symboliserar arbetsområdet. I slöjduppgiften Budbärare är startpärlan en plywood-bit. Eleverna får den här startpärlan träfärgad, men kommer i slutat av arbetsområdet att måla biten och sätta ögon på den så att den ser ut som en liten variant av elevens färdiga spillvirkes-budbärare.


Spagettimått ger övning

Slöjduppgiften med att göra spagettimått fungerar bra. Eleverna är engagerade i sin design och de får förhålla sig till design och funktion på ett bra sätt. Designformen och hålen behöver samspela. Hålen måste rymmas inom formen vilket gör att eleverna tvingas till att vara noga och exakta när de använder sina mallar, markerar och sågar ut sin form.

Uppgiften är också ett bra repetitionstillfälle. Jag introducerade pelarborren för eleverna i årskurs 4 med slöjduppgiften tre-i-rad. I den uppgiften borrade de bara med en borrdimension och även om jag uppmanade dem att ta ur borren och ändra reglaget inför varje ny borrare i kön för att alla skulle få öva på de momenten så vet jag att det inte alltid blev gjort. Kön var lång och eleverna var ivriga att snabbt komma igång med att borra och jag hade inte möjlighet att alltid finnas där och checka.

I spagettimått-uppgiften behöver eleverna byta borr fyra gånger och kolla av reglaget varje gång. Det blir en bra övning så att de kan känna sig tryggare med borrmaskinen och det är samtidigt lite nytt eftersom vi borrar större hål och övar på att vända och möta upp så att hålet ska bli snyggt från båda håll.

Det kommer att ta lite tid innan alla hinner borra, men det som är bra är att de som väntar på sin tur kan såga, slipa och putsa på de yttre kanterna.




fredag 28 augusti 2015

Slöjdbandet - att göra lärandet synligt

Hur kan man få elever i årskurs 3 att förstå vilka mål vi arbetar mot i slöjden utan att man ska bli för mycket "långrandigt" prat eller bli för abstrakt? Det har jag klurat en hel del på. Jag vill att målen ska vara tydliga även för våra yngsta skolslöjdare. Jag vill att alla ska få chans att utvecklas och känner de till målet så är det lättare att komma dit tänker jag. Jag vill också göra det synligt för eleven att målet är nått.

Jag deltog i en diskussion i Facebook-gruppen Nationellt resurscenter för slöjdämnet i början av augusti där Jessica Dahlberg-Lindholm väckte frågan om någon form av "badges"/scoutmärken i slöjden. Det är en intressant idé och det satte igång mina tankar. Jag vill gärna att "badges-erna" är taktila och inte digitala för mina yngsta slöjdelever och jag har nu en plan som jag ska testa på mina treor i höst.
Jag använder bilder och symboler när
vi pratar om regler och säkerhet i slöjdsalen.

Eleverna fick en sedvanlig säkerhetsgenomgång. Därefter fick de var sin enbit och jag introducerade hur man slipar kanter. När kanterna var fina fick de skissa sitt namn med blyerts och sedan, efter en genomgång, bränna in sitt namn med glödpenna.

Treorna var helt exalterade över att få använda en så "farlig" apparat som glödritningspennan vid allra första slöjdlektionen. Det är kul att de är ganska lättroade:) Alla hann slipa och bränna klart.

Efter städningen (där eleverna blev exalterade igen över att få använda dammsugarna) samlades vi och repeterade/"förhörde" vad de kom ihåg av säkerhetsreglerna. När jag försäkrat mig om att alla hade hyfsat koll så delade jag ut "säkerhetspärlan" som de fick trä på sitt slöjdband där namnbrickan var startpärlan.

Min tanke är sedan att eleverna för varje nytt arbetsområde ska få en startpärla som symboliserar arbetsområdet och sedan målpärlor som symboliserar de olika målen vi satt upp för arbetsområdet. När arbetsområdet är slut och vi utvärderar delas pärlorna ut. Min förhoppning är att målen ska bli konkretare. Jag är nyfiken på att se hur det kommer att gå.

Vid jul är slöjdbandet fullt med pärlor som visar lärdomar. Förhoppningsvis kommer elever kunna se tillbaka på sin termin och genom pärlorna kunna påminnas om de olika delarna och målen. Slöjdbandet skulle kunna tas med vid utvecklingssamtalet och synliggöra slöjdkunskaperna.

Fortsättning följer.


måndag 24 augusti 2015

Spagetti och slöjd

Vad har spagetti med slöjd att göra? Det har årskurs 5 förstått nu när de startat terminens första slöjduppgift. Det känns jättekul att äntligen vara igång med mina slöjdgrupper igen efter sommarlovet.

Jag ville gärna ha in en ny kort uppgift för mina årskurs 5-grupper och till slut landade jag i att testa låta eleverna göra spagettimått. Mått som mäter hur mycket spagetti man ska ta till ett visst antal portioner. Det är en förhoppningsvis användbar pryl som rymmer lite miljötänk genom stoppa-matsvinnet-potentialen. Uppgiften rymmer förarbete med designtänk och mallarbete, ger eleverna chans att repetera och fördjupa sina kunskaper i att såga och forma trä samt chans att repetera och fördjupa sina kunskaper i att borra med pelarborrmaskinen.

Eleverna fick börja med att skissa och klura ut en egen design med hjälp av storleken på hålen. Eleverna uppmanades att göra minst fyra skisser. Skisserna skulle de sedan visa för minst två klasskompisar för att få respons. Därefter gjorde de sitt val av design och tillverkade en mall.

Många elever valde att göra små skisser och fick då lite utmaning när de skulle göra om skissen till en mall där alla fyra hålen skulle få plats på ett bra sätt. Jag tycker att det blev en riktigt bra och lagom utmanande övning med bra blandning av fri design (den yttre formen) och styrd form (hålen).

Alla elever hann skissa, välja och skapa mall på dagens 80 minuters-pass. En del hann börja såga ut sin form.

Vi använder oss av björk i ca 10 mm tjocklek som material.




onsdag 12 augusti 2015

Täljd mekanik - Polhem möter Pettson

Den här sommaren har jag tagit sommarlov från bloggandet. Jag har haft en skön sommar med många resor och en hel del avslappning. Sista veckan i juli gick jag en kortkurs på Sätergläntan i Dalarna. Per Helldorff, mästare i den täljda mekanikens konst, inspirerade och lärde ut hur man kan skapa roliga maskiner med mekanik i trä.

Att gå på kurs på Sätergläntan är en helhetsupplevelse. Kursgården ligger i en vacker naturmiljö, byggnaderna är fint inredda och god mat serveras i vackra keramikskålar med täljda slevar. Kursledarna är av toppklass för sitt område och ateljéerna är välutrustade och funktionella. Det pågår flera kurser parallellt och som deltagare på en kurs kan man besöka de andra och inspireras.

Förra året gick jag kursen Magiska askar med Jögge Sundkvist (hör hans sommarprat från 5/8 här). Den kursen var fantastiskt inspirerande och lärorik, årets kurs var likaså.

Per började med att berätta om hur han intresserat sig för mekaniken i gamla knäpphärvlar när han fått "täljarmbåge" (typ tennisarmbåge) mitt i producerandet av en beställning på 1000 täljda hjärtaskar. Mekaniken inspirerade honom till att göra egna täljda maskiner. Per hade med några av sina manicker. Resten finns för uppvisning i Pers mekaniska kabinett i Svalsjö i Östergötland som han driver tillsammans med sin fru som är illustratör.

Vi kursdeltagare fick börja med att tillverka en egen kopia av Pers applådmaskin. Det var ett bra pedagogiskt grepp eftersom vi genom det fick inblick i hur mekaniken är uppbyggd. Nästa uppgift var att tänka ut en egen idé och tillverka den. Resten av veckan gick åt till att klura och försöka tillverka den egna idén.

Min idé var lite för avancerad för att jag skulle hinna klart. En bit hann jag och jag ska försöka jobba klart med den på egen hand.


Här är en kort filmsnutt av våra applådmaskiner:



lördag 6 juni 2015

Ökad kompetens

Jag har under det här läsåret varit studiecirkelledare för en grupp slöjdlärare som genomfört Skolverkets kompetensutveckling i slöjd. Vi har träffats sex tillfällen och haft "läxa" mellan våra träffar. Studiematerialet är uppbyggt av PowerPoint-presentationer med text, bild och någon film uppdelat på sex teman.
Vi har turats om att läsa texten i presentationen och vi har, när vi känner att det passar oss, stannat upp för att diskutera. Mycket av innehållet var sådant som vi redan känner till, men det var bra att studiematerialet förtydligade vissa delar, gav oss exempel och gav oss tillfälle att samtala tillsammans med andra slöjdkollegor. I något tema var det rena upprepningar i materialet (det måste vara någon miss), vissa delar, som vi tyckte att vi redan kände till, snabbade vi förbi för att få mer tid att diskutera bitar vi tyckte var svåra.
Vi har startat varje träff med att prata om "läxan" som vi gjort mellan träffarna och sedan har vi tagit itu med ett nytt tema. Träffen har avslutats med att vi sätter oss in i den nya läxan.

Träffarna har vi turats om att ha i våra olika slöjdsalar. Bara den biten har varit väldigt givande. Det är inspirerande och utvecklande att besöka varandras salar, ta del av en kollegas arbetsvardag och se salslösningar som man kan ta med sig till sin egen sal.

Skolverket rekommenderar att man avsätter 40 timmar för kursen, och att varje tema ska behandlas vid två tillfällen, det vill säga 12 träffar totalt. Vi tyckte att det var helt orimligt att få till stånd i de tjänster som vi har och effektiviserade kursen till att bli 20 timmar och sju träffar. En träff per tema och sedan en avslutande.

Deltagarna är väldigt nöjda och jag som kursledare är också väldigt nöjd. Det har varit intressanta samtal och diskussioner. Vi har stärkts i vår yrkesroll genom att vi blivit säkrare på mål och bedömning för ämnet. Just att vi skaffat oss den här ökade säkerheten i grupp har stärkt oss. Det skulle inte vara alls samma sak att gå igenom kursen på sin egen kammare. Det är när vi läser och samtalar tillsammans, utbyter tankar och erfarenheter och speglar lärandet i våra olika skolvardagar som lärandet tar fart.

Min förhoppning är att vi ska kunna få till fler studiecirklar i kommunen till hösten.



fredag 5 juni 2015

Täljlapp

Inspirerad av en bild jag såg på Pinterest har jag skapat "täljlappar" att använda när eleverna täljer. Innan eleverna är så trygga i sin täljning att de kan använda olika "tälja-mot-sig-grepp" på ett säkert sätt så är täljlappen ett bra verktyg.

Här är ritningen. Anpassa den efter er pallstorlek och era behov.


onsdag 3 juni 2015

Slöjdklubbsavslut

Förra veckan hade vi vår sjätte och sista slöjdklubbsträff för den här terminen. Det har varit spännande och roligt att få pröva på att planera och hålla en slöjdklubb själ efter att jag gått slöjdklubbledarutbildningen under höstterminen. Här kan du som vill läsa mer om vad slöjdklubben är.

Jag valde temat väva och fläta mycket för att det var något jag själv var nyfiken på att lära mig mer om. Vi har täljt pinnar till en korg, flätat med trä, vävt figurer med garn på sugrör, flätat armar och ben och flätat ett stort träd tillsammans. Jag har knutit ihop våra träffar med hjälp av meddelanden. Först ett brev från Vävfigurerna som ville ha vänner och sedan ett brev från Vävarfågeln som brev och sa att hen ville träffa alla vävfigurerna. Träffarna bildade en bra helhet på det sättet och finalen blev sista gången då alla vävfigurerna väntade på Vävarfågeln i det träd vi vävt tillsammans.

Vävarfågeln dök upp och bjöd på tigermuffins och så såg vi ett youtube-klipp med riktiga vävarfåglar i Indien.

Det har varit spännande för mig att prova på att arbeta med textil slöjd tillsammans med barn. Det är inte så stor skillnad från att arbeta med trä- och metall, men det finns en del som skiljer sig. De textila materialen, verktygen och metoderna har sina egenheter, fördelar och besvär. Det har varit nyttigt för mig att börja bekanta mig med dem. Jag har jobbat en hel del med textil slöjd privat, men det är annat att arbeta med det pedagogiskt tycker jag.

Jag var tydlig från början med att jag ville ha en grupp med barn i bra mix vad gäller ålder (årskurs 1 och 2), kön och social bakgrund (vi har upptagningsområde från områden som skiljer sig mycket socioekonomiskt). Jag var också tydlig med att barnen så långt det var möjligt skulle kunna vara kvar hela passet och inte behöva gå hem innan klubben var slut.
Mix i ålder och social bakgrund har gått bra. Däremot har mixen i kön varit svår att hålla. Vi startade med sex killar och sex tjejer, men många killar har droppat av lockade av fotbollsplan eller andra aktiviteter. När någon hoppat av har många bönat och bett om att få hoppa i istället och jag har inte haft hjärta att säga nej (på villkoret att de inte droppar av efter en gång). Det har också varit svårt att hålla gruppen samlad fram till passets slut. Många barn har behövt gå hem med syskon eller blivit hämtade tidigare.

Att gruppen har förändrats och att några behövt gå mitt i har varit en nackdel. I slöjdklubben är formen viktig; samlingen i början då alla synliggörs och dagens arbete introduceras, arbetet och sedan återsamlingen där klubbträffen sammanfattas (det ska egentligen vara en samling i mitten med fika också, men den har vi tagit bort eftersom barnen äter mellis på fritids innan klubben startar). När barnen går innan klubben är slut och när gruppen förändras på grund av avhopp och nytillskott förändras dynamiken i gruppen och det blir svårt att skapa den kreativa gruppkänslan. Jag behöver klura vidare på hur vi ska kunna få till detta om/när jag ska köra slöjdklubb en nästa gång.

Jag behöver också klura på hur jag ska få killarna att vilja vara med. Många killar hoppade som sagt av. Några var dock med hela klubben och tyckte att det var jätteroligt.

Det sista på vävfigurerna skulle fixas det här sista slöjdklubbstillfället.
Några barn som var klara  täljde pennförlängare.

Barnen hjälptes åt att sätta blommor i trädet för att Vävarfågeln skulle kunna komma.
Spontant skrev de hälsningar till Vävarfågeln på whiteboarden.

Äntligen kom Vävarfågeln. Alla vävfigurerna ställde upp sig för ett gruppfoto tillsammans med Vävarfågeln.
Sista träffen avslutades som vi brukar, med ordskattpåsen.

fredag 29 maj 2015

Vikingaslöjd

För ett år sedan var jag på slöjdkonferens och blev inspirerad av tre lärare från Ålstensskolan som berättade om ett ämnesövergripande temaarbete de skapat mellan bland annat slöjd, idrott och historia.Temat var vikingatiden och eleverna hade fått sy särkar och skapa amuletter till en upplevelsedag som sammanfattade och knöt ihop kunskaperna.

Jag väckte tanken om ett liknande projekt hos mina kollegor och de var positiva. Vår lite vobbliga situation med byte av rektorer gjorde att vi inte riktigt kunde få till det som vi tänkt från början, men vi fick i alla fall till en utfärdsdag till Storholmens vikingaby utanför Norrtälje. Där möttes eleverna av vikingar och de fick titta på vikingagravar, leka vikingalekar och prova på hantverk från vikingatiden. Vi fick en riktig gulddag.


Eleverna fick prova på att tova, smida och baka bröd.

tisdag 26 maj 2015

Att väva ett träd

Vårt femte slöjdklubbstillfälle blev kortare än vanligt på grund av skolans vårshow. När vi väl satte igång startade vi med ett ett brev vi fått från Vävarfågeln. Jag försöker knyta ihop klubben med just Vävarfågeln och tanken är att barnen ska få träffa fågeln nästa tillfälle som är det sista.

Vävarfågeln skriver att hen vill träffa alla Vävfigurerna och att de ska mötas vid trädet. Med hjälp av årskurs 3 och 4 förberedde jag ett vävträd. Jag insåg att tiden skulle bli för knapp för slöjdklubbsbarnen att fixa hela trädet själva så då var det bra har kunna ta slöjdelever till hjälp. Det känns kul att de kan bli lite involverade i klubben också. Stammen och grenarna var förberedda för slöjdklubben. När jag visade trädet utan löv föreslog slöjdklubbsbarnen att de skulle fixa löven och ett av barnen kom också med förslag att vi skulle ha blommor och frukter. Vi får se om vi kan fixa det sista gången.
Eftersom det var ganska kort pass den här gången hann vi inte väva klart lövverket. Tre av barnen stannade dock gärna kvar och fortsatte efter vår tid var slut.

Ett av barnen som stannade kvar kunde också hjälpa till så att vi fick vår korg klar. Förra gången var slyn som jag tagit in alldeles för styv. Nu hade jag fyndat böjliga grenar vid Mälaren. Jag är osäker på vilket träd grenarna är från (det är svårt att se innan löven är helt utslagna), men de växte alldeles vid stranden och var väldigt bra till att fläta korg med.

I övrigt var slöjdklubbens innehåll den här gången att bli klar med vävfigurerna och att tälja. Några av barnen kunde göra pennförlängare av sina täljda pinnar. De var helstolta!


Ett av barnen hade en ide att knyta blå trådar vid trädets rötter för vattnat som trädet suger upp. Det blev också några röda trådar. Det var lite oklart vad de stod för.


lördag 23 maj 2015

Slöjdkonferens med rave

Förra tisdagen hade jag förmånen att få åka på Skolportens slöjdkonferens i Stockholm. Jag skulle egentligen deltagit även på måndagen, men den dagen var jag tillsammans med elever inbjudna till prisutdelning i Webbstjärnan (vi vann silver!).

Först ut på tisdagen var Erik Sigurdson som är universitetsadjunkt och doktorand i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Han pratade om slöjd och genus. Jag hade hört honom tidigare via en inspelning från Slöjdbiennalen i Linköping 2014. Erik startade med ett historiskt perspektiv. Om Otto Salomonssons val av vad som skulle räknas som skolslöjd och hur det sedan har påverkar vår syn på vad som är slöjd i skolan och hur det i sin tur påverkat genusaspekterna i slöjd idag. Eriks avhandling "Det sitter i väggarna: en studie av trä- och metallslöjdsalens materialitet, maskulinitet och förkroppsliganden" finns att läsa här.
Läs även artikel i Lärarnas Nyheter från december 2010: Erik fick pojkarna att känna sig som män och artikel i Uttryck från oktober 2014: Könsroller på rundgång


Konferensdagens bästa föreläsningstitel hade Stina Westerlund - "Först så går det bra och så i mitten blir det kaos". Stinas förläsning utgick från hennes färska avhandling "Lust och olust – elevers erfarenheter i textilslöjd". I avhandlingen skriver hon om elevers emotionella erfarenheter som en särskild och omedveten aspekt av textilslöjd och lärande i slöjdämnet. I sin studie hade hon kunnat se fyra olika emotionella praktiker hos eleverna i slöjden: den avståndstagande, den osäkra, den accepterande och den införlivande. Hon pratade om elevers förmåga att byta perspektiv och att förmågan att se situationer från olika håll kunde stöttas av positivt socialt samspel. Den sociala gemenskapen som kan få utrymme i skolslöjden har ett lärande syfte.
Stina menade att: "Elevers lärande i slöjd inte bara är emotionellt utan kan också lära elever emotionell involvering och hur det känns att vara personligt involverad - en viktig erfarenhet och kunskap!"
Läs mer i pressmeddelande på Umeå universitets hemsida från mars 2015 i samband med disputationen: Textilslöjd – ett känslomässigt frirum i skolan med ett lärande syfte


"Paltkoma-passet" efter lunch fick Kenth Hedevåg. I en rasande fart pratade han om slöjden och svårigheter samt möjligheter ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Han var tydlig och lyfte fram viktiga aspekter.
Se även UR Samtiden: De saknade eleverna


Vår robot
Dagen avslutades med Åke Nygren från Skaparbibblan. Han lyckades få hela den fullsatta konferenssalen med slöjdlärare att resa sig upp och dansa rave. Det är beundransvärt. I små grupper fick vi delar till en liten robot med en lysdiod. Sluga som vi slöjdlärare är satta alla genast igång och trixa ihop robotarna och viftade sedan stolt med dem. Vips så hade Åke släckt lamporna, dragit igång musik och på någon konstigt sätt fick han alla slöjdtanter och farbröder att röra sig till musiken.
Åke Nygren pratade sedan om Makerkultur och pepprade oss med intressanta länkar. Det mesta av det han pratade om flög högt över huvudena på många av slöjdlärarna på konferensen. Det är tyvärr inte så många slöjdlärare som är drivna på det digitala området. Jag märkte att många inte alls hängde med på vad han pratade om.
Jag fick massor av nya och intressanta länktips och kände mig inspirerad.


Här är några av länktipsen:
Hive mozilla nätverk för digitalt lärande och digital litteracitet
Chattanooga libaray bibliotek i Tennessee, USA som arbetar utvecklande med Makerkultur
Skaparbibblan en webbplats om makerspaces, digitala lab och kreativa rum på bibliotek
Makers of Sweden en hub för Makers, Makerspaces och Maker-initiativ i Sverige
Skaparbibblor.nu en karta där alla bibilotek som arbetar med Maker-kultur på något sett finns inprickade
Garaget bibliotek i Malmö som arbetar med Makerkultur
Collaboratory kreativ mötesplats i Göteborg 

Här är bildbevis på att alla slöjdlärare dansade rave:

video


fredag 15 maj 2015

Att lära sig fläta

Vår tredje slöjdklubbsträff var ganska kaotisk. Vid andra tillfället var jag så imponerad över att starten med vävningen av vävfigurerna hade gått så bra. Vid tredje tillfället skulle barnen fortsätta och en del skulle börja knyta knutar för hår, fläta armar och ben och brodera mun. Det visade sig att det var väldigt svårt. Väldigt, väldigt svårt för en del. Speciellt svårt för de som aldrig förr flätat och inte visst riktigt hur man knyter en knut. Jag hade inte riktigt koll på att det var saker barnen inte kunde. Ännu svårare blev det för oss eftersom en av våra superduktiga hjälpledare från årskurs 5 inte kunde vara med och vikarien som kom istället inte hade samma koll på hur man gör en vävfigur. Kaoset bestod i att många behövde hjälp samtidigt och vi ledare räckte inte till. Det blev väl ok ändå. Jag tror att alla var rätt så nöjda, men några hann nog bli ganska frustrerade... Lite frustrerad blev även jag då jag märkte att jag tvingades till att göra åt barnen istället för att visa för barnen som är mer slöjdklubb-pedagogik-riktigt (och vad jag helst själv väljer att göra som pedagog).

Vid träff 4 startade vi med att gå igenom hur en slöjdare bör tänka när hen stöter på ett problem (1. tänk/försök själv, 2. fråga/samtala med en kompis, 3. fråga/samtala med ledaren) och vi gick igenom hur man flätar. Det gjorde vi genom att tillsammans fläta en stor fläta i samlingsringen.

Genomgången gav effekt och många provade på att fläta för första gången i sitt liv och blev överlyckliga när de lyckades. Jag kunde konstatera att många också var grymt bra hjälpare till varandra.

Planen var att barnen skulle få fläta sly i vår slöjdkorg. De vidjor jag tagit in visade sig vara för för stela för att kunna fläta korg med. Det flätjobbet fick vi skjuta upp.



torsdag 16 april 2015

Vävfigurer

Idag hade vi vår andra slöjdklubbträff. Det startade med att tre hoppade av. Det var många som var intresserade av att vara med i slöjdklubb och dealen var att de som fick plats skulle försöka vara med på alla tillfällen. Nu är det vår och för dessa tre lockade dansuppvisning och fotbollsplan mer än slöjd. Eftersom slöjdklubben är på fritidstid och de är viktigt att de som är med vill vara med så slutade tre och vi fick istället två nya medlemmar.

Vi startade med att skicka runt en va de pinnar vi täljde förra träffen. Barnen uppmanades att känna på pinnen, men inget säga förrän den gått ett varv. Pinnen vandrade runt i tystnad och alla kände nyfiket på den kalla och fuktiga pinnen. Vi pratade lite kort om att färskt trä behöver torka långsamt för att inte spricka och att pinnarna inte kunde monteras på korgen förrän de var torra för annars skulle de krympa och hålen skulle vara för stora. Vidare arbete med korgen får vänta.

Istället hade vi fått ett brev. Brevet var från två vävfigurer som undrade om vi ville göra fler vänner till dem.


Det ville barnen och jag hade en kort genomgång om hur man väver med sugrör. Jag var lite rädd för att det skulle bli för lång och tröttsam genomgång, men mina ansiktsuttryck när jag sög in trådarna i sugrören var väldigt underhållande för barnen och de orkade hänga med.


Jag var lite nervös innan över hur det skulle gå eftersom jag aldrig jobbat med barngrupper och textilt skapande innan och aldrig instruerat vävning förr. Tack vare hjälpen från mina tre hjälpledare gick det väldigt bra. Alla barn kom igång och några hann till och med väva riktigt långt.


Vi avslutade med ordskattpåsen och ett gång slöjdord med vävtema.


fredag 10 april 2015

Slöjdklubb på Växthuset

I höstas gick jag en inspirerande slöjdklubbhandledarutbildning. Igår startade min första slöjdklubb. Den är i min slöjdsal och den är för några fritidsbarn från årskurs 1 och 2.

Jag har bestämt att temat ska vara fläta och jag har tänkt att en vävarfågel ska vara lite av en maskot. Jag tyckte dock att vi behövde en slöjdklubbskorg. Korgen har ett starkt symbolvärde i slöjdklubbspedagogiken. Botten symboliserar ledaren, ståndarna symboliserar deltagarna och flätningen symboliserar gemenskapen. Vid klubbträffarna kan korgen fyllas med innehåll som symboliserar det man ska arbeta med eller med annat som hör till temat.

Vi startade därför med att tälja pinnarna till korgen. Jag har aldrig täljt med en grupp med så unga slöjdare förut, men det gick mycket bra. Mycket tack vara de tre duktiga hjälpledarna jag hade. Vi frågade våra årskurs femmor om någon av dem skulle vara intresserade av att vara hjälpledare vid slöjdklubben och vi mötte ett stort intresse. Vi valde ut tre för de första tre tillfällena och tre för de sista. Det var en succé på många plan att ha hjälpledare. De var till stor hjälp genom att finnas nära barnen och visa moment som var lite svåra. De var fina äldre förebilder för de yngre barnen och de fick själva öva ledarskap och stärka sin självkänsla genom uppdraget.

Några av fritidsbarnen hann börja borra hålen för pinnarna. Jag skulle dock vilja införskaffa lite bättre borrstål som gör att det går lätt att borra stora hål för hand. Jag mottar gärna tips på inköpsställen.

Klubben avslutades med Ordskatt-påsen med en lapp till varje barn med ord förknippade med det vi gjort och pratat om under träffen.




onsdag 25 mars 2015

Gul pinne på väg!

Periodvis är det stiltje på vår Slöjdstafettblogg. Idag har vi publicerat en ny hälsning från Skåne och idag skickar vi vår nya gula pinne till Ängbyskolan i Knivsta.

Gul pinne nummer två på väg på nya äventyr i Sveriges sydliga slöjdsalar.

30 knivslipningar senare

I teorin vet jag precis hur man ska göra. Jag känner till den eftersträvansvärda konkava ytan, hur vattnet ska flöda över eggen och de olika stegen så att "skägget" till slut trillar av och den perfekta slipningen uppnås. I teorin vet jag hur det går till, men att det ska vara så svårt att få till i praktiken.

I somras fick jag en grundlig kurs i hur man slipar en kniv när jag gick veckokursen "Magiska askar" på Sätergläntan med Jögge Sundqvist som kursledare. När jag i höstas skulle slipa mina 15 slöjdsalsknivar inför ett täljarbetsområde tänkte jag innan att det skulle gå lätt eftersom jag nu visste hur det gick till. Jag höll på att bli gråtfärdig över att det inte gick att få till en enda bra slipning trots att jag hade 15 knivar att öva på.

Nu har jag slipat mina 15 knivar en gång till och nu tror jag att jag kan säga att jag fått till en sida av ett knivblad riktigt bra. En sida av 30 knivbladssidor, men det är ett framsteg. Övning ger färdighet!

Varför köper hon inte en jigg, kanske någon tänker. Ja, det borde jag kanske göra, men det har inte riktigt rymts i budgeten ännu och jag tycker att jag borde kunna lära mig...


söndag 22 mars 2015

DIY-final

Andra uppdrag har gjort att jag tyvärr inte hunnit blogga här på ett tag. Jag har skrivit ett dussintal blogginlägg i tankarna, men inte hunnit till att skriva  dem på riktigt.

Ett av projekten som upptagit min tid den senaste tiden är vår DIY-tävling på vår slöjdblogg Slöjdsalarna på Växthuset. Tävlingen startade i januari och avslutades i torsdags med en prisutdelning där vinnarna presenterades. Det har varit ett väldigt roligt projekt där elevernas kreativitet har stått i centrum.

Ni kan läsa mer om projektet på vår slöjdblogg.

Här är en film från prisutdelningen.


fredag 13 februari 2015

Informativt om att pröva och ompröva

För alla trädälskare

Tänk dig att du får idén att slöjda ett träd. Ett fullstort träd. Inte en modell och inte ett äppelträd. Ett stort fullstort träd, en hemlockgran. Tänk dig att du också genomför idén.

Det har konstnären John Grade gjort, eller han håller på att göra det med hjälp av hundratals frivilliga medhjälpare. Projektet beräknas var klart i april. Se mer på John Grades hemsida.


Middle Fork - MadArt from John Grade on Vimeo.

Premiär för nya pinnar!

Nu är de nya pinnarna redo! Vi har inte hört något från våra väderstreckspinnar i Slöjdstafetten på ett långt, långt tag, så nu har vi förberett nya och nu är de redo att börja sin resa. Är ni redo för dem?

Den gröna öst-pinnen har redan rest iväg. Den är nu på Gåvsta skola och vi ser fram emot en hälsning därifrån snart.

Vi söker efter en skola i Knivstaområdet som kan ta emot den gula syd-pinnen.

Vi söker efter en skola i Gävleområdet som kan ta emot den röda norr-pinnen.

Vi söker efter en skola i Enköpingstrakten som kan ta emot den blå väst-pinnen.

Hör av er om ni är intresserade eller vet någon som är!


söndag 1 februari 2015

Vävtrolleri

Jag har börjat samla väv-länkar i en ny väv-Pinterest-tavla. På Pinterest är det lätt att hamna i ett evighets-surf-hoppande där den ena intressanta "pinnen" leder till nästa och till nästa. Häromveckan ledde mitt vävsurfande mig till slut till vävramar som kallades ZoomLoom. Länkarna tog mig till några instruktionsfilmer som gjorde mig väldigt nyfiken. Alla länkar jag stötte på via Pinterest var amerikanska, men när jag sökte på nätet fick jag träff på en nät slöjdar-handel som sålde vävramarna (och mycket annat kul). Vävramen är inte helt billig, men jag var för nyfiken för att kunna låta bli att beställa.

Vävramen bygger på en vävtekink som jag inte sett tidigare. Man lindar tråd på ett specifikt sätt i tre lager innan man börjar med själva vävandet. Resultatet blir perfekta rutor med fina kanter. Det var lätt att lära sig och även min 11-årige son (se nedan) fixade både att linda och väva med bara lite hjälp.

När man vävt klart och fäst de två trådarna puffar man av sin lilla ruta och, volia, så har man väven klar. Det känns som trolleri :)




Följ Elisabets anslagstavla Väva :) på Pinterest.