Våra barn har ett gäng fina kusiner som vi umgås mycket med. Jag har genom åren gjort olika "merchandise" för att manifestera "fin-kusin-skapet". Denna jul var det dags igen. Den här gången blev prylen örngott med tryck.
Jag hade en idé om att göra ett tygtryck med schablon-och-sprayburk-utseende. Jag hade för mig att det skulle finnas tygfärg i form av sprayburk att köpa, men där gick jag bet. Vår Panduroaffär berättade att det var vårens nyhet och att de inte fanns att köpa ännu. Typiskt. Det här skulle ju bli en julklapp och jag behövde det pronto. Jag beslöt att mixtra med gammal textilfärg jag hade hemma och små (mini-små och svindyra, men bra) sprayflaskor som jag köpte.
Jag gjorde schablonen i OH-film, satte några remsor dubbelhäftande tejp på baksidan, fäste fast på örngotten (med en tidning instoppad i) och sprayade. Försiktigt lyfte jag av schablonen, sköljde av den och torkade den inför nästa tryck. Resultatet blev riktigt bra, tycker jag.
Här är några till bilder på lampetter designade och tillverkade av våra årskurs fem elever. I högra hörnet ser ni också en glimt av den handdukshållare som en av eleverna valde att göra istället för lampett.
Idag har jag julstädat. Eller kanske snarare röjt gammal skit. Det här inlägget är kanske inte av så stort intresse för andra, ni får ursäkta, utan mer lite ett titta-vad-fruktansvärt-det-var-innan-och-vad-fint-det-blev-sedan-inlägg för att jag ska känna mig lite duktig.
Jag har mixtrat fram och tillbaka med tema och layout på vår skolas nystartade slöjdblogg Slöjdsalarna. Nu har vi landat i ett utseende och nu ska vi äntligen börja fylla sidan med elevernas alster och göra den mer tillgänglig för eleverna.
Vad är vinsten egentligen med att visa enskilda elevers slöjdalster på bloggen egentligen? Jag har klurat mycket på den frågan sedan jag läste om slöjdcirkus och deras pedagogiska idé som bland annat går ut på att sätta processen i fokus snarare än resultatet.
Jag vill, som slöjdlärare, sätta processen och kreativiteten i fokus, men jag vill också att eleverna ska lära sig kunna känna sig stolta över sina produkter. I slöjden blir eleverna oftast väldigt stolta över det de gör. Det är dock inte helt rumsrent att vara stolt över något man gjort i vårt samhälle. Man ska helst vara lite klädsamt blygsam och inte skryta med det man gör. Jag tror dock att eleverna skulle må bra av att lära sig att kunna se på det de åstadkommit, kunna känna sig stolta och kunna säga att de är det. Det stärker deras självbild och ger pusselbitar till identitet, tror jag. Att hjälpa eleverna hitta sin identitet ligger i skolans uppdrag.
Jag tänker att slöjden är ett utmärkt tillfälle att träna detta eftersom stoltheten i de allra flesta fall redan finns där. Allt vi behöver göra är att ge stoltheten ett forum. Vår slöjdblogg kan vara det forumet.
Webbplatsen Slöjdsalarna på Växthuset är fortfarande under uppbyggnad, men ni får gärna besöka den redan nu. Lägg gärna till den i er RSS-läsare (vet du inte vad en RSS-läsare är? Det är din hjälpare i internetdjungeln som ger dig den information du själv vill ha. Se den här filmen för att lära mer!).
Flera av femmorna var klara med sina lampetter redan förra veckan och valde då att nyttja tiden till att testa ett arbetsområde som årskurs 4 arbetat med, nämligen fläta korg.
Vad heter tängerna? Hur ska jag veta att jag får fatt i rätt tång om jag inte vet vad de heter. Vi repeterade några av tängernas olika namn på årskurs 3:s lektion i veckan.
Att det heter en tång och flera tänger var det många som tyckte var lite lustigt :)
Elever hjälps åt att mäta upp metalltråd till en potatissticka.
Nu när treorna bekantat sig med metall blev nästa steg att göra fler saker i metall. De som ville fick denna vecka utveckla sina metallkunskaper genom att göra en ljustake, en korthållare eller en potatissticka.
I det centrala innehållet för årskurs 1-3 ingår det att man på något sätt ska arbeta med metall. Jag har klurat på hur jag ska lägga upp det arbetet. Jag ville att det skulle vara något som inte var för lätt och heller inte för svårt.
Jag hade först tänkt att jag kunde göra en mall till att göra vispar. Jag tänkte att det inte skulle vara så svårt att dra metalltråden i en utstakad bana i en mall och att det skulle vara kul för 9-åringarna att göra en visp som är något de alla sett, men troligtvis aldrig tänkt på att man kan tillverka själv. Jag gick bet. Efter den andra prototypen av mall och bara misslyckade försök till att dra tråden i den så gav jag upp den idén för tillfället.
Mitt experimenterade hade dragit ut på tiden och nu behövde jag komma på en ersättningsidé snabbt. Det fick bli julgransprydnader eller man kan också kalla det för hänge (om man inte har julgran). Vi startade förra veckan. Jag började lektionen med att prata om var metall kom ifrån. Trä vet alla att det kommer från träd, men många var osäkra på hur det var med metall. Vi fick ett bra och givande samtal.
Eleverna fick bitar av återbruksmetall från konservburkar jag fått från skolköket. Med vanliga saxar (eller snarare så kallade "skruttsaxar" = saxar som är av enkel modell och som får bli slöare) fick sedan eleverna klippa ut en önskad form. Efter det fick de om de ville dekorera sina hängen genom att slå hål eller genom att måla. Ett hål slogs för upphängningssnöre och så var det klart.
Eleverna satte ivrigt igång. Det blev en hel del gnällande och klagande över att de stack sig på metallen och över att det var trögt att klippa. Gnällande och klagande, men samtidigt en stor iver. När vi utvärderade arbetet på slutet av lektionen var alla överens om att de varit mycket roligt och att det var fascinerande att arbeta med ett nytt material - metall.
Som jag skrev i inlägget Fläta öppnar upp för kreativt tänk är jag imponerad av hur mycket eget skapande för eleverna som rymdes i vårt flätområde på slöjden. Jag hade nog trott att det skulle vara ett ganska enkelriktat arbetsområde där alla skulle fläta sin korg, lära sig flät-tekniken och sedan var det inte så mycket mer med det. Till min förtjusning har eleverna klurat ut olika designs och olika lösningar på olika problem som uppkommit under projektet. Det har var verkligen kul!
Tuschpennans rör användes på den lite kraftigare pinnen som står upp för att de två översta korgarna ska kunna svänga ut. Wilmis planerar att använda sin skapelse till att förvara småsaker i på sitt rum.
I fredags var det dags för terminens tredje kursdag i Göteborg på min lärarlyftskurs i Slöjd. Den här gången fick vi först lyssna på en inspirationsföreläsning om Slöjdcirkus av forskaren Susanne Björkdahl Ordell. Det var väldigt inspirerande. Se gärna filmen här nedan för att få en inblick i vad slöjdcirkus är.
Efter lunch gav Lennart Martinsson oss en genomgång av träslag från jordens alla hörn. Visste du att det finns cirka 75 000 olika träslag i världen? Det är fascinerande att se så stor variation.
Wilmis första flätprojekt. Pinnarna var för
korta för att fläta ett avslut. Vi satte dit
pärlor som avslut istället. Visst blev det fint!
Wilmis skiss till sitt nya flätprojekt.
Vad är det Wilmis tänker göra? Vad visar skissen?
Wilmis är klar med sin korg och nu har hon en ny mycket spännande idé som hon vill testa med tekniken fläta. Jag återkommer med fortsättning.
När vi introducerade flätaområdet var det många elever som såg väldigt skeptiska ut. När min student och jag berättade att de skulle få fläta korgar var det nog många som tänke "Det där är omöjligt! Hur ska jag kunna göra det där?". Entusiasmen var ganska låg. Vi körde igång i alla fall och det är verkligen intressant att se hur entusiasm-nivån har förändrats under de här få veckorna. Det som eleverna trodde var omöjligt behärskar de nu och de kan även tänka vidare och hitta egna lösningar och idéer på hur korgdesignen kan varieras och utvecklas.
Jag anade inte själv att arbetsområdet skulle innehålla så mycket kreativitet och eget skapande. Kul!
Fyrorna var fantastiskt snabba på att städa denna vecka (mycket tack vare en tidsutmaning mot andra fyran) så vi fick lite tid över på slutet. Vi passade på att leka Kim´s lek för att repetera de slöjdspecifika orden.
Homonymer som ordet fil är kul tycker jag. Vi äter fil till frukost, byter fil med bilen på väg till jobbet och vi kan använda en fil i slöjden. Genom eleverna fick vi ytterligare dimension på ordet fil. Fil betyder "elefant" på arabiska berättade en elev och det kan även betyda "tjockis" på en arabisk dialekt berättar en annan.
Så här skrivs det på arabiska, tror Mannegryn, men hon är lite osäker.
Mina femmor arbetar på med sina lampetter. Det är verkligen kul att se hur den design de planerade i starten börjar ta form. En del har också utvecklat sin design på vägen.
Jag har tillsammans med min dotter (och katt) experimenterat lite med
flätning hemma. Kan man fläta en rektangulär korg? En hjärtformad?
Jag provade också att skapa ett mellanrum. Jag använde pizzakartong
som distans. Jag skulle hellre rekommendera att använda
mjölkkartong som är lite mer vattenavstötande.
En QR-kod är en sorts streckkod som man kan läsa av med en app i sin smartphone. Koden är uppbyggd av små kvadrater och påminner därmed om ett korsstyngsmönster. Varför inte testa brodera!
På textilslöjden skulle eleverna kunna brodera hemliga budskap i form av QR-koder. Det är dock inte något kreativt (om man tänker kreativt = fritt skapande) arbete eftersom varje liten spontan avvikelse från mönstret gör att koden inte kommer att stämma. Kanske kan man ser det som en utmanande koncentrationsövning för eleverna.
Idag har jag varit på mobil syjunta (hemsidan är väl värd ett besök!) på Biotopia här i Uppsala i parken intill mitt kvarter. Tyvärr var den fantastiska-maskinen-som-automatiskt-broderar-sms-från-mobilen-man-kopplar-till-den ur funktion för tillfället. Jag valde att brodera en del av ett sms för hand i stället.
Nere till vänster ser ni mitt syprojekt - ett mobilfodral med en del av ett autentiskt sms.
Här ser ni inspirationsmaterial från min kreativa vän Elisabeth Bucht. Besök gärna hennes blogg.
Jag är inte säker på vad som är den ultimata modellen... Jag valde att göra en blandning mellan de två exemplen jag hade och vi testade plattorna i torsdags. Det fungerade rätt så bra för eleverna. En del tyckte att det var svårt att spänna fast plattan mot knäet med foten.
Här intervjuar några elever i fyran varandra
om de datavirus de gjort.
Det här inlägget är en del av en av mina kursuppgifter på lärarlyftet för trä- och metallslöjdlärare.
När jag
startade terminen som ny trä- och metallslöjdlärare funderade jag över hur jag
skulle kunna göra eleverna medvetna om målen vi skulle arbeta mot.
Jag har
tidigare, som lärare i svenska, arbetat med symbolbilder för att ge elever
förståelse för olika tekniker och begrepp i läsning. Det har varit lyckat. Bilden/symbolen
har hjälpt eleven att strukturera upp undervisningen och bilden/symbolen har
blivit en bra ”kom ihåg” för eleverna när vi arbetar med olika lästekniker. Genom
att symbolbilderna sammanfattar komplicerade begrepp eller komplexa tekniker i
en symbol blir det möjligt att prata med eleverna om dessa begrepp och tekniker
genom att bara peka på symbolen. Förståelsen för symbolen får man arbeta med
att bygga upp succesivt hos eleverna.
Jag
valde att arbeta med symbolbilder även i slöjden. Jag valde ut bitar ur de
långsiktiga målen och gjorde symbolbilder för dessa (jag är inte helt nöjd med
de bilder jag i all hast fiskade fram från Microsofts ClipArt, men de får duga
så länge…). De bilder jag använde mig av var (se även tidigare inlägg):
Första
bilden föreställer
en varningsskylt. Den står för säkerhet och de elever som arbetat i slöjdsalen
fick berätta för mig vilka regler som gällde för säkerheten. (mål 1)
Andra
bilden föreställde
en verktygslåda. Den står för verktyg och tekniker. (mål 1)
Tredje
bilden föreställde
en ordbok och en pratbubbla. Den står för ord och begrepp och jag berättade att
det är viktigt att vi använder korrekta ord i slöjdsalen. (mål 3 och 4)
Fjärde
bilden föreställde
en tankebubbla, en pratbubbla och en mikrofon. Den står för att reflektera,
berätta om sina lärdomar och göra någon form av logg. (mål 3 och 4)
Senare
har jag i några av mina grupper även introduserat två bilder till:
En bild
av en glödlampa och en penna som står för idéutveckling, skiss och ritning.
(mål 2)
En bild
av en checklista och en kompass som står för arbetsbeskrivning och riktning i
arbetsprocessen. (mål 2)
Igår
intervjuade jag fyra av mina fyror om hur de uppfattat de fyra första bilderna. Här är intervjun med Mannegryn, Mopoo, Moroten och Totto (elevernas nicknamn på nätet):
Det var underbart att höra
eleverna reflektera, de hade många riktigt intressanta tankar. De överaskade
mig med sina svar på vissa frågor.
Jag ska
försöka sammanfatt elevernas svar. Eleverna kunde räkna upp målen ”känna till
verktyg och tekniker”, ”säkerhet”, ”reflektera” och ”slöjdspecifika ord”. De mål eleverna pratar om är de nedbrutna
målen som jag skriver om ovan. Eleverna tyckte att reflektion var det svåraste.
Jag blev överraskad av att de alla tyckte att säkerhet var det lättaste.
”...för
man vill ju inte göra illa sig och så tänker man på det”, som en elev uttryckte
det.
Eleverna
trodde att de visst kunde ha nytta av det de lärt sig i slöjden utanför
slöjdsalen. De tänkte att de kunde ha nytta av det om de till exempel skulle
bli snickare eller om de skulle tälja i skogen till exempel tälja en
grillpinne. En elev gav exempel på att man kunde ha nytta av det om man skulle
arbeta med att göra skulpturer. En annan elev gav förslag på att man kunde ha
nytta av det om man skulle göra ett dataspel eller ett tv-spel. Då kunde man
kanske tälja först och komma på idéer.
Det är
underbart att höra hur fria 10-åringar kan vara i tanken och det är härligt att
de har så många idéer för slöjdens nytta. Gladast blir jag över att de tänker
på slöjdandet som en katalysator för idéer till andra områden.
Jag tror
att eleverna kanske inte riktigt förstod frågan om vad vi gjort på slöjden för
att komma närmare målen. Eleverna gav exempel på att de hjälpt en elev som
skurit sig lite när vi täljt och att de lärt sig att ha tålamod när de slipar.
De nämnde inte att de lärt sig och börjat använda en mängd slöjdord och en
mängd tekniker samt att de reflekterat över sitt lärande genom intervjuer.
Kanske behöver jag som lärare uppmärksamma eleverna om att de faktiskt lärt sig
detta?
På
frågan om hur vi kan fortsätta att arbeta mot målen gav en elev förslag på att
vi kunde samlas i slutet av varje lektion och gå igenom det vi lärt oss. Det är
något vi gör på de flesta lektioner.
Andra
elever gav förslag på olika tekniker vi kunde arbeta med. När jag frågade vad
de ville göra för föremål för att nå målen gav de förslag på tavla, svärd och
en säng, kanske till och med en våningssäng.
"Om vi
alla samarbetar så kan vi göra en stor säng", sa en elev. "Vi skulle lära oss
spika, slipa", ja de var alla överens om att de skulle lära sig massor genom
detta och sedan skulle de alla kunna ligga i sängen och ha det mysigt.
Mina femmor har i veckan startat ett arbetsområde som bland annat går ut på att de ska tillverka en lampett med egen design,med något inslag av återbruk och med en inspirationskälla som grund till designen. Vid det första tillfället fick de planera sin design och göra en skiss. En del hann även göra ritning eller mall.
Jag valde lampett som arbetsområde eftersom den endast innehållen en sammanfogning och att uppgiften ger stort utrymme till egen design. Jag vill att alla ska kunna hinna klart och kunna känna att de lyckas.
När jag tog över slöjdsalen fann jag mängder av halvfärdiga handdukshyllor och lådor av diverse slag med okända ägare. Jag vet inte bakgrunden till varför det blivit så, de kanske har lärt sig saker trots att de ionte blivit klara eller velat ta hem sina alster. Det är väl egentligen inte produkten som är det viktigaste... Men, som det står i kommentarmaterialet till slöjd:
"tillfredsställelsen i att kunna skapa,framställa och uttrycka sig med föremål ska inte underskattas."
