Sidor

onsdag 3 april 2013

Radikalslöjdare

Exempel på slöjdande som inte ger mig lust att själv slöjda (Jag har själv virkat en sådan här duk en gång i tiden. Jag minns det som att det var väldigt roligt, men det finns ingen som helst plats för duken i min vardag idag.) TM - the crocheteer! / Flowers Photos / CC BY-NC

I första avsnittet i SVT-programmet Go’kväll  i reportageserie Punkslöjd får vi träffa Anders Lagombra Jakobsen som kallar sig själv för radikalslöjdare och ser sig själv som en korsning mellan konstnär och snickare.
"Produkterna som kommer ut [av slöjdandet] måste ha en plats i nutiden. Om inte den kopplingen finns, då blir det museiverksamhet" säger Anders i reportaget.
Jag tror att just det är en av anledningarna till att jag så länge värjt mig från allt vad slöjd är. Det att mycket av det slöjdande jag mött har varit just museiföremål. Min mamma är en fenomenalt duktig textilslöjdare och jag har växt upp sittandes under pingisbord på hennes tygtryckarkurser, suttit med i tantskvallret på otaliga symöten och utvecklat min grantrassel-utrednings-talang i tv-soffan bredvid min ständigt stickande mamma. Jag har i min uppväxt följt med på mässor och marknader där slöjdande som högaktats visats upp och sålts, men alltid dessa föremål som jag inte kunnat relatera till. Alltid dessa grytlappar i lappteknik, koftor i ullgarn och skärbrädor i körsbär med älgtorn ingraverade. Alternativt hemvävda dukar, knypplade spetsar och grytunderlägg i luffarslöjd. Pinsam kitsch-slöjd alternativt just museiföremål. Visst är det bra att folk slöjdar och visst ska de få visa upp och sälja sina grytlappar med broderade blommor om de vill, men det får inte mig att vilja slöjda. Det har under åren fått mig att springa så långt bort från slöjdande som jag kunnat.

För mig känns det underbart att höra någon sammanfatta min känsla så bra. Slöjdandet behöver få ta plats i nutiden. Lappteknik-grytlappar och virkade dukar med rosa 3D-blommor är inte min vardag. Jag behöver hitta kopplingar till min vardag för att se mening i mitt slöjdande. I Anders radikalslöjdande ser jag också möjligheten till något mer än bara slöjdande i vardagen. Hans slöjdande är också en utmaning och ett sätt att tänja på vår föreställningsvärld. Det gillar jag. Det här ger mig lust att söka min slöjddrivkraft och mitt eget slöjduttryck.

Här är reportaget (spola fram till ungefär 20 minuter och 30 sekunder, programmet är tillgängligt i 23 dagar till)

Ikväll sänds nästa avsnitt i serien Punkslöjd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar