Att tänja sina gränser

Jag råkade på den här fina filmen om slöjdaren Ulf Jansson som berättar om sina drivkrafter. Han har stannat i en slöjdteknik, svarvning, och hittar tjusning i att tänja teknikens gränser.

Problemlösning med spagettimått

Om man sågar lite vobbligt och man sedan är noga med att slipa sina kanter kan den utsågade biten visa sig bli mindre än man tänkt när man slipat färdigt. Det här har några av mina årskurs 5 elever fått erfara i arbetsområdet spagettimått. Det blir en bra övning i problemlösning.

Ovan: Det glassformade träämnet är mindre än mallen när slipningen är klar. Den här eleven
löste det problemet genom att möblera om hålen.
Nedan: Centrumhålen hamnade inte riktigt rätt då mallen var större än det färdigslipade morotsformade träämnet.
Eleven löste det genom att lägga hålen lite mer zick-zack.

Ovan: Den elev som just borrat klart hjälper nästkommande elev att komma igång.

Att fånga problemlösning

Ibland lyckas man vara där precis då det händer och har man då så tur att man just då lyckas ha en kamera i fickan (vilket jag oftast har) kan man i bästa fall fånga en problemlösning på bild. Problemlösningsdokumentationen är en pedagogisk skatt. Bilderna kan hjälpa till att göra den svårfångade tanken synlig. När lösningen är presenterad glöms ofta de tidigare lite virriga tankarna bort. Vi glömmer lätt vad problemet var och hur vi tänkte innan vi hade lösningen. Genom att fånga något av tankarna på bild kan vi se problemlösningsprocessen och som pedagog kan jag lära mig mer om hur eleverna tänker. Det är värdefullt för min utveckling som pedagog.

Läs mer om problemlösningen nedan på vår slöjdblogg Slöjdsalarna.

Automata

En fråga på den mycket givande Facebookgruppen Nationellt Resurscentrum för slöjd gav upphov till flera användbara länktips kring ämnet Automata.

Bra sida om har man kan starta med Automata
Kugghjulsmallagenerator
Per Helldorffs kabinett
Jag upptäckte att Per Helldorff har en kurs i täljd mekanik på Sätergläntan i sommar.
Här hittade jag även en artikel om Per Helldorff.

Här är några exempel på Automatas:

Om hjärnan och kreativitet

Om vikten av att skapa. En och en halv timmes väl investerad tid. Se och inspireras!

Kursuppgift: Sammansättningar

Med de elever jag arbetar med (årskurs 3-5) har jag valt att ta upp följande sammansättningstekniker:

Årskurs	Sammansättnings-teknik	Verktyg och begrepp som introduceras	Projekt
3	spika	hammare, spik, spika, hovtång	Budbärare eller liknande
4	skruva	skruv, att skruva, skruvmejsel, stjärnmejsel, försänkare, försänkt, att försänka, kullrig skalle, försänkt skalle, rakt spår, kryss spår, förborra, syl	Budbärare eller liknande
5	centrumtapp	stålskala, anslags-vinkel, skjutmått, att mäta, 90⁰ vinkel, geringssåg, att borra, borrstål, borrdjup, pelarborr, att limma, torktid, att plugga/att tappa, skruvtving/limtving, att spänna fast	Lampett

I tabellen ovan har jag valt att ta med alla verktyg och begrepp som jag ser att eleverna behöver röra sig med för att klara tekniken och uppgiften kopplad till den. Man kan tydligt se hur antalet begrepp ökar för varje år. Många ord och begrepp kan tyckas självklara, men det är väldigt få av mina elever som har dessa begrepp klart för sig när jag träffar dem i slöjden. Jag väljer att introducera de här olika sammansättningsteknikerna i lugn och ro med ganska enkla slöjdprojekt så att alla elever kan lyckas. Dels lyckas slutföra sina projekt, men också lyckas befästa begreppen och den nya tekniken åtminstone till en viss del.

Med detta som grund i årskurs 3-5 tänker jag att man skulle kunna ta sig an lite mer avancerade sammansättningstekniker i högre årskurser.

När jag var på vår workshop om sammansättningar hade jag tagit 4.56-tåget från Uppsala till Göteborg. Sömnbristen gjorde mig otroligt ofokuserad något som verkligen inte var så passande till den precision som många sammansättningstekniker kräver. Jag fick inte så mycket gjort på själva workshopen.  Det blev en nyttig erfarenhet som kanske kan bidra till en ökad förståelse när jag möter ofokuserade elever i slöjden.

Nu har jag tagit mig tid till att genomföra kursuppgiften på hemmaplan istället. Jag valde att göra en liten låda/ram med fyra olika sammanfogningar. Jag vill att man ska kunna ta isär bitarna och titta på den separat så jag valde att inte limma ihop lådan. Jag fäste samman bitarna som inte håller samman av sig själva med minsta möjliga antal skruvar. På så vis kan jag lätt plocka isär lådan och demonstrera hur bitarna ser ut.

Överst till vänster: tappförband med lös kil, överst till höger: hörnbladskarv, rad två till vänster: gerat hörn,
till höger: lådan ovanifrån, nederst till vänster: nyfiken katt, till höger: sinkning med laxstjärt

Andra sammanfogningsprojekt som jag vill prova på med elever är de kreativa lådorna som Joakim visade (se nedan, sammanfogade med fastlimmat tyg) och ljuslyktor med halvt i halvt (se länk).

Joakims exempel på roliga lådor

Kursuppgift: Träbearbetning

Mitt första exempel är den sked som jag började med under vår kurs-workshop. Jag startade med att göra urgröpningen av själva skeden och fortsatte sedan med utsidan. Designen ändrade jag lite allt eftersom arbetet fortskred. Invändigt slipade jag skeden slät. Utvändigt lät jag facetterna från täljningen vara kvar i dekorativt syfte. Jag valde att skära ut karvsnitt på handtagets släta ovansida och oljade avslutningsvis in skeden med linolja. Skeden fick flytta in i vår kaffeburk.

Mitt andra exempel är en krympburk som jag påbörjade arbetet med i somras. Här är en länk till hur jag startade. Nu har jag skurit ut "skureut" på burken och målat ett tunt lager med linoljefärg. 

Sommarens arbete med att tälja en krympburk var en förberedelse för det Skapande skola-projekt som vi hade med årskurs 5 i början av hösten. 

Säkerhetsaspekter:

När man täljer med elever är det viktigt att noga gå igenom säkerhetsregler. Jag brukar samla eleverna och i lugn och ro visa kniven, knivens delar, gå igenom några viktiga säkerhetsregler (hur man tar ut en kniv ur fodralet, hur man går med kniv, att vi sitter ner, det egna utrymmet, låta det ta tid samt vad de gör om olyckan skulle vara framme) och visa två grundläggande täljgrepp (vi kallar dem för "Cykelstyret" och "Tumgreppet"). 

Andra täljprojekt:

Pennor med fastkrympt stift

Karvsnitt

Dataslöjd på schemat?

Kia Höök, professor på Institutionen för Data- och Systemvetenskap vid KTH, propagerade redan 2009 för införandet av det nya skolämnet "Dataslöjd" i skolan. På samma sätt som elever får skapa i textil, metall och trä borde elever få skapa digitalt och till exempel skapa webbsidor, spel och prova på att programmera.

Darja Isaksson, vd för Ziggy Creative Colony höll ett brandtal för makerkulturen i skolan på Internatdagarna 2013. Makers tror inte att internet fördummar oss eller håller på att förstöra våra liv. Makers förstår vad man kan göra med digital teknik och de skapar, de blir kreativa. Det de inte kan, det lär de sig, för Makers lever livslångt lärande, menar Darja.

Se hela hennes grymt inspirerande pecha kucha här nedan.
Läs även mitt inlägg om detta i min IT-blogg I love IT.

Vad händer efter "Herre Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden"?

"Det var en gång för länge sedan ett stycke trä."

Så startar den klassiska berättelsen om Pinocchio som nu går som familjeteater på Uppsala Stadsteater. Helt klart sevärd, men lite läskig för de yngre. "Välkryddad och charmig" skriver recensenten i UNT. Jag har sett den idag med min familj och känner mig uppfylld av en färgstark teaterupplevelse.

Berättelsen handlar, som bekant, om den fattige dockmakaren Geppetto som en dag hittar ett stycke trä som han skapar en docka av. Som ett mirakel får dockan liv och Geppetto döper den till Pinocchio.

Får det dina elever skapar i slöjden liv? Hur ser det livet ut? Vem använder saken? Vad känner de för slöjdföremålet? Vilken kulturell betydelse får slödsaken i familjen? Vad händer efter "Herre Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden"?. Det skulle vara kul att ta reda på... Kanske det kan bli ett fotoprojekt i vår... Jag ska klura på det. Är det någon som vill haka på och ta reda på detta?

Idéutveckling med tydliga mål

Vi startar nu ett nytt arbetsområde med årskurs 5. Eleverna får i uppdrag att skapa en lampett med egen design utifrån en inspirationskälla som får välja själva och med minst ett återbruksinslag. Det här blir tredje terminen jag har det här arbetsområde med årskurs 5 och det fina är att jag kan förbättra och förfina uppgiften lite för varje termin. Förra terminen införde jag en instruktionsfilm för sammanfognings-momentet. Här kan du läsa mer om det.

Den här terminen har jag valt att vara mer tydlig med målen för arbetsområdet i starten. Jag har gjort en matris där jag tydliggjort vad det betyder att vara godkänd på de sju olika målen som ingår och vad det krävs för att bedömas som "vass", som att man har "mer än tillräckliga kunskaper" som Skolverket numera väljer att kalla det högre måluppfyllelse-steget för åk 1-5 numera. Med hjälp av det alldeles nya bedömningsstödet för målen för årskurs 6 tyckte jag att det blev lätt att beskriva de här olika stegen. Jag tror att det blev tydligt för eleverna och jag tror att eleverna kommer att ha mycket god chans att nå den högre måluppfyllelsen genom att de nu vet vad som krävs.

Kanske var det också målens tydlighet som bidrog till att alla elever kom igång med en härligt sprudlande idéprocess. Jag betonade att själva idé- och skiss-fasen gärna fick ta tid och att de gärna fick tänka till nästa slöjdtillfälle. Eleverna kom med härligt skiftande idéer. Exempel på inspirationskällor är graffiti, familjen och palats.

Problemlösning i slöjdsalen, del 2

Det är populärt att göra Creepers (monster från det populära spelet Minecraft) på hjul bland årskurs treorna. Jag tror att det är tre på gång. Erre_17 ville inte att hans Creeper skulle gå i sidled som blev det naturliga för den typ av kul-på-hjul som vi gör. Han tänkte först att den kunde åka liggandes, men det är heller inte riktigt det sätt som Creepers rör sig. Helst skulle Creepern komma gående framåt. Hur skulle det gå till?

Flera i gruppen samlades för att klura ut en lösning. Om hjul sattes så att Creepern kunde åka framåt rymdes bara ett på vardera sida och då skulle Creepern välta. Kunde man ha en svängd hjulaxel, föreslog någon. Tänk om man kunde sätta på något på sidorna... Något så att två hjul fick plats på vardera sida! Vi hämtade en träligt fån spillvirkeslådan och, ja, det såg ut att kunna fungera.

-Men! Det här är ju precis den bit som jag sågade av för att få till min Creeper! Det är ju min gamla träbit, utbrast Erre_17.

Problemlösning i slöjdsalen

Nu när Gold Star kommit fram till hjul-momentet i sitt Kul-på-hjul-projekt så uppstod ett problem. När hon provade ut vilka hjul hon skulle ha märkte hon att hjulen skymde själva nalleansiktet och att hakan på nallen skulle hindra hjulen från att rulla.

Jag frågade om det var någon eller några i gruppen som ville/kunde hjälpa till med lite problemlösning och flera av eleverna samlades och började diskutera och bidra med förslag på lösningar. Skulle hon behöva kapa av nallens haka? Hjulen kunde ju inte sitta i luften… Kunde man bygga på något?

Det här är en fantastiskt härlig och kreativ grupp treor som jag vet arbetat med mycket problemlösning inte minst på matematiklektionerna. Det här är en annan sak jag verkligen gillar med slöjden (läs i mitt förra inlägg om andra saker jag gillar), att problemlösning kan bli så fantastiskt hands-on, konkret och elevnära.

Slöjden öppnar upp för innovativa idéer

Jag har pratat med mina årskurs 3 elever om har man ska stå och hålla i raspen och filen för att få bra kraft. En av eleverna tyckte att man fick så ont i handen av att hålla i raspen med båda händerna som man kan behöva göra för att få bra kraft. Hennes bordsgranne föreslog då en lösning. Se nedan.

Jag gillar verkligen att problem och lösning kan bli så synligt och konkret i slöjdämnet. I svenska och SO, som jag tidigare undervisat i i många år, är det svårt att få detta lika tydligt och konkret. Om du, till exempel, hoppar över att göra styckeindelning i din text på svenskan blir visserligen texten svårare att läsa, men det går. I slöjden, om du hoppar över att fasa av kanterna när du raspar, då får du en gräsligt ful kant (se här för att förstå hur fult det kan bli) istället för den släta fina som du avsett. Materialet och teknikerna visar dig vad du behöver göra och du får oftast snabbt respons på om du gjort rätt.

Jag gillar också hur slöjden kan öppna upp för innovativa idéer hos eleverna som exemplet här nedan visar. Ett problem - ett samarbete - en lösning.

Jean Paul Gaultiers

Idag har jag sett makalös kreativitet och skaparglädje. Jag har besökt utställningen From the Sidewalk to the Catwalk på Arkitektur- och designcentrum (före detta Arkitekturmuseet). Utställningen visar Jean Paul Gaultiers cirka 120 originalkreationer med accessoarer som skapats mellan 1970-talet och 2011. Det mesta är hämtat från Gaultiers haute couture. Det är en verklig konstutställning där textil och andra material samspelar med fulländad hantverksskicklighet i en fantasifull installation. Jag ser väldigt mycket slöjd i den här utställningen.

Utställningen pågår bara en vecka till. Passa på!

Flera av skyltdockorna har rörliga ansikten projicerade på sig. Längst ner till höger ser ni Gaultiers själv.

Återbruk och strutsfjädrar.

Kilten kan man tro skulle vara av ylle, men när man tittar närmare ser man att den
 består av utsökt pärlbroderi. 

Cisselering i de två övre bilderna.

Återbruk igen. I den övre kreationen, konservburkar med mera och i den nedre hästskospikar.

Nedre två bilderna föreställer aftonklänning i taftsiden med pärlbroderi.
Det tog 1060 timmar att tillverka klänningen.

Garnbombning av Walmstedska gården

Idag är det kulturnatten i Uppsala. En dag då det kryllar av kulturyttringar av olika slag i vår stad. Ett av alla hundratals evenemang är garnbombning av Walmstedska gården. Under hela sommaren har alla bjudits in till att bidra till att fylla gården med garnuttryck. Den som står för det mesta av bombningen är signaturen Garnapa. Jag har bidragit med ett spindelnät.
Passa på att komma och se en härlig garnfest idag. I morgon tas allt ner.

Stenslöjd

Hur kommer det sig egentligen att det är just trä, metall och textil som är de slöjdarter vi undervisar i inom den svenska skolan? Varför har vi inte keramik, glasblåsning eller stenslöjd som naturliga inslag? Krukmakeri och glasblåseri har starka fästen i vår kulturhistoria och stenhuggeri har varit en stor näring i Sverige, inte minst på västkusten. Hur kommer det sig att stenhuggning inte fått bli ett inslag i skolämnet slöjd?

Jag har arbetat sex dagar i sträck med att hugga i sten i en workshop i det fantastiskt vackra Hällby Observatorium i Uppsala där konstnärerna Sergio Perea Jerez och Anna Löwdin har sina ateljéer
sedan 2003.
Förra året gick jag en kurs där jag fick lära mig grunderna till att arbeta med marmor och kalksten. Vi fick lära oss hantera handverktyg, lufthammare och diverse elverktyg. Sedan fick vi arbeta i Sala dolomitmarmor och Gotlänsk kalksten. Det var fantastiskt roligt, så roligt att jag i år valde att arbeta i workshopform (mer självständigt än kurs).
Det här året har jag främst arbetat i med Dolomitmarmor från Sala. Den stenen är väldigt rolig just för att den kan ha väldigt varierande uttryck. I fjol arbetade jag med en sten som hade guldinslag. I år arbetade jag med en sten med lila inslag, en sten med kraftigt gröna inslag och en bit som var helt vit och jämn.
Jag tycker att sten är roligt att arbeta med eftersom stenen erbjuder ett motstånd. Innan jag testade arbeta med sten levde jag i villfarelsen att sten skulle vara extremt svårt att forma, att formerna skulle bli väldigt oprecisa och att det skulle innebära stora kompromisser i vad jag ville skapa. Sten är hårt, men det är inte oformbart. Man behöver som skulptör föra en dialog med stenen. Stenen har ett inneboende uttryck och man behöver hitta det och arbeta tillsammans med det. När man hittar det samarbetet går det att skapa fantastiska saker. Med hjälp av vinkelslip och lufthammare går stenen relativt lätt att forma och skulptera.

Radikalslöjdare

Exempel på slöjdande som inte ger mig lust att själv slöjda (Jag har själv virkat en sådan här duk en gång i tiden. Jag minns det som att det var väldigt roligt, men det finns ingen som helst plats för duken i min vardag idag.) TM - the crocheteer! / Flowers Photos / CC BY-NC

I första avsnittet i SVT-programmet Go’kväll  i reportageserie Punkslöjd får vi träffa Anders Lagombra Jakobsen som kallar sig själv för radikalslöjdare och ser sig själv som en korsning mellan konstnär och snickare.

"Produkterna som kommer ut [av slöjdandet] måste ha en plats i nutiden. Om inte den kopplingen finns, då blir det museiverksamhet" säger Anders i reportaget.

Jag tror att just det är en av anledningarna till att jag så länge värjt mig från allt vad slöjd är. Det att mycket av det slöjdande jag mött har varit just museiföremål. Min mamma är en fenomenalt duktig textilslöjdare och jag har växt upp sittandes under pingisbord på hennes tygtryckarkurser, suttit med i tantskvallret på otaliga symöten och utvecklat min grantrassel-utrednings-talang i tv-soffan bredvid min ständigt stickande mamma. Jag har i min uppväxt följt med på mässor och marknader där slöjdande som högaktats visats upp och sålts, men alltid dessa föremål som jag inte kunnat relatera till. Alltid dessa grytlappar i lappteknik, koftor i ullgarn och skärbrädor i körsbär med älgtorn ingraverade. Alternativt hemvävda dukar, knypplade spetsar och grytunderlägg i luffarslöjd. Pinsam kitsch-slöjd alternativt just museiföremål. Visst är det bra att folk slöjdar och visst ska de få visa upp och sälja sina grytlappar med broderade blommor om de vill, men det får inte mig att vilja slöjda. Det har under åren fått mig att springa så långt bort från slöjdande som jag kunnat.

För mig känns det underbart att höra någon sammanfatta min känsla så bra. Slöjdandet behöver få ta plats i nutiden. Lappteknik-grytlappar och virkade dukar med rosa 3D-blommor är inte min vardag. Jag behöver hitta kopplingar till min vardag för att se mening i mitt slöjdande. I Anders radikalslöjdande ser jag också möjligheten till något mer än bara slöjdande i vardagen. Hans slöjdande är också en utmaning och ett sätt att tänja på vår föreställningsvärld. Det gillar jag. Det här ger mig lust att söka min slöjddrivkraft och mitt eget slöjduttryck.

Här är reportaget (spola fram till ungefär 20 minuter och 30 sekunder, programmet är tillgängligt i 23 dagar till)

Ikväll sänds nästa avsnitt i serien Punkslöjd.

Kul på hjul på lut

Ajnor gör en penna på hjul i sitt Kul-på-hjul-projekt. Hon bestämde att hon ville att hennes penna skulle vara på en platta. Hon ritade ut hur stor plattan skulle vara och jag hjälpte henne att montera fast pennan. Jag bet mig i tungan, men jag är nu glad över att jag inget sa om mina misstankar om att ekipaget skulle få svårt att stå utan att välta.

När Ajnor plockade fram sitt projekt nästkommande slöjdlektion konstaterade hon själv att det inte skulle fungera. Pennan skulle tippa baklänges. Vi diskuterade lösningar och Ajnor föreslog en längre platta som lösning.

Jag återkommer med hur det gick.

Här visar Ajnor hur pennan tippar och sin tänkta lösning:

We are all Makers!

...det påstår Dale Dougherty i det här TED-klippet och ger en hel rad fantastiska exempel på människors kreativitet. När vi människor är "makers", när vi skapar, har vi kontroll över vår tillvaro och vi utmanar gränser, menar Dale Dougherty.

Någon som skapar behöver inte alltid veta vad det är hen skapar eller varför det skapas, säger Dale Dougherty i klippet. Det finns en märklig drivkraft som får oss att skapa ändå, utan att alltid veta vad och varför. Varför skapar man till exempel en höghuscykel (se exempel i klippet)? Det är inte lätt att motivera annat än att personen vill undersöka om det går. Är det möjligt? Skulle det fungera?

Som jag ser det är det nyfikenheten som Dale Dougherty talar om här. Att låta sig som person drivas av nyfikenhet. Det öppnar upp för kreativitet. I ämnet slöjd kan vi till stor del låta eleverna var "makers". Jag har vinnlagt mig om att skapa uppgifter, eller kunskapsområden som Jenny Frohagen kallar det (bra ord!), som rymmer skaparkreativitet för eleverna. Uppgiften ska utmana eleven att tänka kreativt och hitta en egen design och gärna egna lösningar. När detta lyckas får man aldrig en tråkig stund som slöjdlärare:)

Hur många saker kan du använda en tegelsten till?

När jag ser det här klippet tänker jag att jag är lyckligt lottad som får möjlighet att arbeta med barn dagligen i  en miljö som lockar fram och främjar kreativitet.