Slöjdklubbsavslut

Förra veckan hade vi vår sjätte och sista slöjdklubbsträff för den här terminen. Det har varit spännande och roligt att få pröva på att planera och hålla en slöjdklubb själ efter att jag gått slöjdklubbledarutbildningen under höstterminen. Här kan du som vill läsa mer om vad slöjdklubben är.

Jag valde temat väva och fläta mycket för att det var något jag själv var nyfiken på att lära mig mer om. Vi har täljt pinnar till en korg, flätat med trä, vävt figurer med garn på sugrör, flätat armar och ben och flätat ett stort träd tillsammans. Jag har knutit ihop våra träffar med hjälp av meddelanden. Först ett brev från Vävfigurerna som ville ha vänner och sedan ett brev från Vävarfågeln som brev och sa att hen ville träffa alla vävfigurerna. Träffarna bildade en bra helhet på det sättet och finalen blev sista gången då alla vävfigurerna väntade på Vävarfågeln i det träd vi vävt tillsammans.

Vävarfågeln dök upp och bjöd på tigermuffins och så såg vi ett youtube-klipp med riktiga vävarfåglar i Indien.

Det har varit spännande för mig att prova på att arbeta med textil slöjd tillsammans med barn. Det är inte så stor skillnad från att arbeta med trä- och metall, men det finns en del som skiljer sig. De textila materialen, verktygen och metoderna har sina egenheter, fördelar och besvär. Det har varit nyttigt för mig att börja bekanta mig med dem. Jag har jobbat en hel del med textil slöjd privat, men det är annat att arbeta med det pedagogiskt tycker jag.

Jag var tydlig från början med att jag ville ha en grupp med barn i bra mix vad gäller ålder (årskurs 1 och 2), kön och social bakgrund (vi har upptagningsområde från områden som skiljer sig mycket socioekonomiskt). Jag var också tydlig med att barnen så långt det var möjligt skulle kunna vara kvar hela passet och inte behöva gå hem innan klubben var slut.
Mix i ålder och social bakgrund har gått bra. Däremot har mixen i kön varit svår att hålla. Vi startade med sex killar och sex tjejer, men många killar har droppat av lockade av fotbollsplan eller andra aktiviteter. När någon hoppat av har många bönat och bett om att få hoppa i istället och jag har inte haft hjärta att säga nej (på villkoret att de inte droppar av efter en gång). Det har också varit svårt att hålla gruppen samlad fram till passets slut. Många barn har behövt gå hem med syskon eller blivit hämtade tidigare.

Att gruppen har förändrats och att några behövt gå mitt i har varit en nackdel. I slöjdklubben är formen viktig; samlingen i början då alla synliggörs och dagens arbete introduceras, arbetet och sedan återsamlingen där klubbträffen sammanfattas (det ska egentligen vara en samling i mitten med fika också, men den har vi tagit bort eftersom barnen äter mellis på fritids innan klubben startar). När barnen går innan klubben är slut och när gruppen förändras på grund av avhopp och nytillskott förändras dynamiken i gruppen och det blir svårt att skapa den kreativa gruppkänslan. Jag behöver klura vidare på hur vi ska kunna få till detta om/när jag ska köra slöjdklubb en nästa gång.

Jag behöver också klura på hur jag ska få killarna att vilja vara med. Många killar hoppade som sagt av. Några var dock med hela klubben och tyckte att det var jätteroligt.

Det sista på vävfigurerna skulle fixas det här sista slöjdklubbstillfället.
Några barn som var klara  täljde pennförlängare.

Barnen hjälptes åt att sätta blommor i trädet för att Vävarfågeln skulle kunna komma.
Spontant skrev de hälsningar till Vävarfågeln på whiteboarden.

Äntligen kom Vävarfågeln. Alla vävfigurerna ställde upp sig för ett gruppfoto tillsammans med Vävarfågeln.
Sista träffen avslutades som vi brukar, med ordskattpåsen.

Att väva ett träd

Vårt femte slöjdklubbstillfälle blev kortare än vanligt på grund av skolans vårshow. När vi väl satte igång startade vi med ett ett brev vi fått från Vävarfågeln. Jag försöker knyta ihop klubben med just Vävarfågeln och tanken är att barnen ska få träffa fågeln nästa tillfälle som är det sista.

Vävarfågeln skriver att hen vill träffa alla Vävfigurerna och att de ska mötas vid trädet. Med hjälp av årskurs 3 och 4 förberedde jag ett vävträd. Jag insåg att tiden skulle bli för knapp för slöjdklubbsbarnen att fixa hela trädet själva så då var det bra har kunna ta slöjdelever till hjälp. Det känns kul att de kan bli lite involverade i klubben också. Stammen och grenarna var förberedda för slöjdklubben. När jag visade trädet utan löv föreslog slöjdklubbsbarnen att de skulle fixa löven och ett av barnen kom också med förslag att vi skulle ha blommor och frukter. Vi får se om vi kan fixa det sista gången.
Eftersom det var ganska kort pass den här gången hann vi inte väva klart lövverket. Tre av barnen stannade dock gärna kvar och fortsatte efter vår tid var slut.

Ett av barnen som stannade kvar kunde också hjälpa till så att vi fick vår korg klar. Förra gången var slyn som jag tagit in alldeles för styv. Nu hade jag fyndat böjliga grenar vid Mälaren. Jag är osäker på vilket träd grenarna är från (det är svårt att se innan löven är helt utslagna), men de växte alldeles vid stranden och var väldigt bra till att fläta korg med.

I övrigt var slöjdklubbens innehåll den här gången att bli klar med vävfigurerna och att tälja. Några av barnen kunde göra pennförlängare av sina täljda pinnar. De var helstolta!

Ett av barnen hade en ide att knyta blå trådar vid trädets rötter för vattnat som trädet suger upp. Det blev också några röda trådar. Det var lite oklart vad de stod för.

Att lära sig fläta

Vår tredje slöjdklubbsträff var ganska kaotisk. Vid andra tillfället var jag så imponerad över att starten med vävningen av vävfigurerna hade gått så bra. Vid tredje tillfället skulle barnen fortsätta och en del skulle börja knyta knutar för hår, fläta armar och ben och brodera mun. Det visade sig att det var väldigt svårt. Väldigt, väldigt svårt för en del. Speciellt svårt för de som aldrig förr flätat och inte visst riktigt hur man knyter en knut. Jag hade inte riktigt koll på att det var saker barnen inte kunde. Ännu svårare blev det för oss eftersom en av våra superduktiga hjälpledare från årskurs 5 inte kunde vara med och vikarien som kom istället inte hade samma koll på hur man gör en vävfigur. Kaoset bestod i att många behövde hjälp samtidigt och vi ledare räckte inte till. Det blev väl ok ändå. Jag tror att alla var rätt så nöjda, men några hann nog bli ganska frustrerade... Lite frustrerad blev även jag då jag märkte att jag tvingades till att göra åt barnen istället för att visa för barnen som är mer slöjdklubb-pedagogik-riktigt (och vad jag helst själv väljer att göra som pedagog).

Vid träff 4 startade vi med att gå igenom hur en slöjdare bör tänka när hen stöter på ett problem (1. tänk/försök själv, 2. fråga/samtala med en kompis, 3. fråga/samtala med ledaren) och vi gick igenom hur man flätar. Det gjorde vi genom att tillsammans fläta en stor fläta i samlingsringen.

Genomgången gav effekt och många provade på att fläta för första gången i sitt liv och blev överlyckliga när de lyckades. Jag kunde konstatera att många också var grymt bra hjälpare till varandra.

Planen var att barnen skulle få fläta sly i vår slöjdkorg. De vidjor jag tagit in visade sig vara för för stela för att kunna fläta korg med. Det flätjobbet fick vi skjuta upp.

Vävfigurer

Idag hade vi vår andra slöjdklubbträff. Det startade med att tre hoppade av. Det var många som var intresserade av att vara med i slöjdklubb och dealen var att de som fick plats skulle försöka vara med på alla tillfällen. Nu är det vår och för dessa tre lockade dansuppvisning och fotbollsplan mer än slöjd. Eftersom slöjdklubben är på fritidstid och de är viktigt att de som är med vill vara med så slutade tre och vi fick istället två nya medlemmar.

Vi startade med att skicka runt en va de pinnar vi täljde förra träffen. Barnen uppmanades att känna på pinnen, men inget säga förrän den gått ett varv. Pinnen vandrade runt i tystnad och alla kände nyfiket på den kalla och fuktiga pinnen. Vi pratade lite kort om att färskt trä behöver torka långsamt för att inte spricka och att pinnarna inte kunde monteras på korgen förrän de var torra för annars skulle de krympa och hålen skulle vara för stora. Vidare arbete med korgen får vänta.

Istället hade vi fått ett brev. Brevet var från två vävfigurer som undrade om vi ville göra fler vänner till dem.

Det ville barnen och jag hade en kort genomgång om hur man väver med sugrör. Jag var lite rädd för att det skulle bli för lång och tröttsam genomgång, men mina ansiktsuttryck när jag sög in trådarna i sugrören var väldigt underhållande för barnen och de orkade hänga med.

Jag var lite nervös innan över hur det skulle gå eftersom jag aldrig jobbat med barngrupper och textilt skapande innan och aldrig instruerat vävning förr. Tack vare hjälpen från mina tre hjälpledare gick det väldigt bra. Alla barn kom igång och några hann till och med väva riktigt långt.

Vi avslutade med ordskattpåsen och ett gång slöjdord med vävtema.

Slöjdklubb på Växthuset

I höstas gick jag en inspirerande slöjdklubbhandledarutbildning. Igår startade min första slöjdklubb. Den är i min slöjdsal och den är för några fritidsbarn från årskurs 1 och 2.

Jag har bestämt att temat ska vara fläta och jag har tänkt att en vävarfågel ska vara lite av en maskot. Jag tyckte dock att vi behövde en slöjdklubbskorg. Korgen har ett starkt symbolvärde i slöjdklubbspedagogiken. Botten symboliserar ledaren, ståndarna symboliserar deltagarna och flätningen symboliserar gemenskapen. Vid klubbträffarna kan korgen fyllas med innehåll som symboliserar det man ska arbeta med eller med annat som hör till temat.

Vi startade därför med att tälja pinnarna till korgen. Jag har aldrig täljt med en grupp med så unga slöjdare förut, men det gick mycket bra. Mycket tack vara de tre duktiga hjälpledarna jag hade. Vi frågade våra årskurs femmor om någon av dem skulle vara intresserade av att vara hjälpledare vid slöjdklubben och vi mötte ett stort intresse. Vi valde ut tre för de första tre tillfällena och tre för de sista. Det var en succé på många plan att ha hjälpledare. De var till stor hjälp genom att finnas nära barnen och visa moment som var lite svåra. De var fina äldre förebilder för de yngre barnen och de fick själva öva ledarskap och stärka sin självkänsla genom uppdraget.

Några av fritidsbarnen hann börja borra hålen för pinnarna. Jag skulle dock vilja införskaffa lite bättre borrstål som gör att det går lätt att borra stora hål för hand. Jag mottar gärna tips på inköpsställen.

Klubben avslutades med Ordskatt-påsen med en lapp till varje barn med ord förknippade med det vi gjort och pratat om under träffen.

Slöjdklubbsavslut

Nu är jag slöjdklubbshandledare. Förra helgen var sista i ledarutbilodningen och temat för helgen var fest. Vi redovisade vår kursuppgift som var att planera ett slöjdklubbs tema. De olika grupperna bjöd på bra inspiration kring vad man skulle kunna ha för "ram-tema" för sin klubb.

SPEL: Vår grupp hade spel och främst spelet tre i rad som tema.

FLYTTFÅGELN GUNNAR: En annan grupp hade tema flyttfågel och lät en slöjdad fågel flyga till olika länder och inspirera till slöjdande i olika kulturer.

GET: Geten och boken Petter och hans fyra getter var temat för en annan grupp. Uppslagen kring vad man kunde göra på temat get var outsinliga. Här är en länk till sången som de hade som uppstartsinspiration.

ULL: Även med temat upp kan man lätt fylla en hel slöjdklubbstermin med aktiviteter. Gruppen föreslog att barnen skulle få träffa får och en fårbonde samt prova karda, tova med mera.

Vid sidan av gruppredovisningarna fick vi inspiration till traditionellt festslöjdande och tillverkade olika festträd, festkronor och andra dekorationer till vår avslutande kakfest.

Första-hjälpen-kunskap behöver repeteras

Vet du vad du ska göra om du hittar ett barn livlöst på golvet i din slöjdsal eller om ni är ute i skogen?

Vi hade en första hjälpen kurs på min arbetsplats för några år sedan. Förrförra veckan då jag hade mitt andra kurstillfälle i Slöjdklubbhandledarutbildningen stod första hjälpen på dagordningen. Vår duktiga kursledare började med att måla upp scenarium efter scenarium och mina kurskamrater fyllde på med egna exempel från olika akutsituationer. Jag kände hur jag började må lite illa, jag kände mig stressad och tankar som "Hur skulle jag reagera?" och "Tänk om jag agerar fel?" smög sig tätt inpå. Även om jag sedan tidigare kurser vet teoretiskt hur jag ska gå till väga behöver själva agerandet repeteras.
Under kursdagen fick vi träna på att ge hjärt- och lungräddning på barn- och babydockor samtidigt som kursledaren gick runt och stressade oss med frågor. Tanken var att vi skulle öva upp vårt muskelminne och få prova på att agera under stress.
Efter det kände jag mig mycket lugnare. Man kan bara göra så gott man kan och att man agerar är bättre än att göra ingenting alls. Att ha aktuella teoretiska kunskaper om hjärt- och lungräddning hjälper och ger trygghet. Jag kommer att ta upp på mitt jobb att vi behöver repetera det här med all personal. När hade ni hjärt- och lungräddningskurs för personal på din skola senast?

Resten av kursen ägnade vi åt att få visning av Upplandsmuseets samlingar, lära och insikter om ledarrollen och jobba med våra slöjdklubbskorgar och lyktor.

Slöjdklubbshandledarutbildning

Jag ville gå den redan förra läsåret, men det blev för mycket att både gå Lärarlyftet slöjd och handledarutbildningen samtidigt. I helgen har jag gått första tillfället i slöjdklubbshandledarutbildningen på Anna Ströms fina gård i Marka utanför Östhammar där Annas och Marias mysiga slöjdklubb finns inhyst i ett traditionellt torp på lantgården. Slöjdklubbsverksamheten är en del av Hemslöjden.

För mig har det varit inspirerande att träffa personer som, liksom mig, är intresserade av att arbeta med barn och intresserade av slöjd och som inte är lärare och inte kommer från skolans värld. Vi har haft två härliga dagar i septembersol där vi till stor del suttit utomhus och täljt. Tore Qvarfordt, lärare på Västerbergs folkhögskola, har lärt oss om träd och täljning. Det var inte så mycket nytt för mig kring just täljning, men ändå mycket intressant att få ta del av hur andra undervisar i ämnet. Det har också varit mycket givande att knyta nya kontakter och nätverka.

Vår första uppgift blev att i grupp tillverka en korg. Korgen har en symbolisk betydelse i slöjdklubbssammanhang. Botten symboliserar ledaren, ståndarna symboliserar deltagarna och flätningen symboliserar gemenskapen.

Vi kommer att träffas tre helger till under hösten.