Metallblomma, att ge en instruktion

Jag var nyfiken på att se hur mina treor skulle använda sig av den instruktionsfilm min lärarstudent gjort och den Snapguide som jag gjort inför starten av vårt nya arbetsområde - Metallblommor. 

För första gruppen visade jag filmen och Snapguiden som introduktion. Lektionen blev ganska rörig. Många frågade om hjälp och många klagade på att det var svårt. Flera barn blev sura på varandra och kunde inte samsas om de verktyg vi hade. De valde att använda Snapguiden hellre än filmen och det var fascinerande att se hur lätt de tog till sig "svep-tekniken" och "swipade" fram och tillbaka mellan stegen i guiden. När vi summerade på slutet var de flesta ändå rätt så nöjda och såg fram emot att få fortsätta arbeta med detta nästa vecka.

I andra gruppen valde jag att starta på ett lite annat sätt (vis av erfarenhet). Jag visade verktygen och visade några av momenten lite mer grundligt. Jag ritade också på tavlan tipset om att klippa jack på motsvarande sida och hur man sedan kunde klippa till en bladform. Det var just dessa moment som hade varit de största käpphästarna för första gruppen. Gruppen satte igång och arbeta och det blev så där tyst som det blir när hela gruppen är så där fantastiskt koncentrerade. Gruppen arbetade superbra. Visst var det en del problem (som till exempel att locken höll på att ta slut...), men i stort sett arbetade de toppenbra.

Jag tror inte arbetsmiljön på lektionen bara beror på min introduktion. Det finns många faktorer som kan på verka varför en lektion blir som den blir. Några slutsatser kan jag dock våga mig på att dra. Ett direkt tilltal, en lärarledd demonstration var för just den här uppgiften tydligare än en filmen vi hade. Eleverna behöver få materialet och verktygen tydligt presenterade för sig och kanske viktigast, eleverna behöver få syftet med lektionen tydligt presenterat för sig. Andra gruppen använde även dem Snapguiden, men lite mer sparsamt. 

Kanske spelade det roll att det inte var jag som talade på filmen (det var elever i årskurs 5 på vår skola som gjort filmen). Jag har hört "Flipp-lärare" säga att just det att det är den egna läraren som pratar och instruerar på flipp-filmerna spelar roll för hur eleverna kan ta till sig innehållet.

Jag tänker att filmen är superbra som inspiration till val av aktivitet, till exempel man tittar på filmen och blir sugen på att själv testa arbetet. Genom filmen får man en överblick över vad man kan behöva i projektet.

Snapguiden passar bättre att använda sig av när man väl arbetar. Eleverna kunde lätt hoppa mellan de olika stegen. Jag insåg dock när jag väl såg eleverna använda guiden att jag skulle behöva komplettera med fler blider och att jag skulle kunna ta bort andra.

Genom att flera elever använde Snapguiden kunde jag finnas till hjälp för de som behövde mer hands-on-hjälp på lektionen.

Metallblomma med Snapguide

Min lärarstudent gjorde en instruktionsfilm tillsammans med några elever om hur man tillverkar en blomma av återvunnen metall. Det ska vi använda i morgon med årskurs 3.

Jag har valt att även göra en Snapguide för samma uppgift. Snapguide är ett enkelt sätt att skapa guider med steg för steg instruktioner. Jag är nyfiken på att se hur eleverna använder instruktionsfilmen och hur de använder steg-för-steg-guiden. Jag tänker att de ska få välja, eller prova båda och sedan vill jag höra vad de tänker kring de olika instruktionerna.

I webbversionen av Snapguide finns reklam, något som jag ogillar i skolsammanhang, men appversionen är fri från reklam vad jag kan se. Det är en fördel att man lätt kan bädda in en guide på en webbplats, se exempel här, men det är synd att man kommer till webbversionen som har reklam. Öppnar man guiden i  en iPhone eller på en iPad får man frågan om man vill öppna den i Snapguide-appen. Klickar man på öppna/installera så hamnar man i appversionen.

Check out How to Make a Metal Flower by Elisabet Jagell on Snapguide.
Jag tänker att det här verktyget skulle kunna användas för elever att skapa egna guider för olika moment. Jag ser fram emot att kunna undersöka det mera.

Här är en film som beskriver Snapguide och lite om hur man gör:

Metallblomma

Min duktiga IKT-lärar-student har tillsammans med några elever i årskurs 5 gjort den här fina instruktionsfilmen om hur man gör en metallblomma.

Skräcktrailer om kanttrixet

Vi fortsätter att undersöka möjligheterna med trailer-funktionen iMovie. För några veckor sedan gjorde vi en trailer om verktygen vi använde i slöjdområdet Datavirus. Nu har vi gjort en trailer i skräckfilmsstil för hur man ska undvika att ändträet flärpar sönder när man raspar eller filar. Jag som är ny slöjdlärare har inte riktigt alla slöjdbegrepp klart för mig ännu. Jag vet inte om det finns något korrekt slöjdspecifikt ord för just det man gör för att undvika flärpandet (det är säkert heller inte rätt ord... vad heter det när det fransas upp?) i ändträet. Finns det något ord? I brist på annat har jag kallat det för kanttrixet - ett trix för att få en fin kant.

Här är vår trailer. Tre elever från årskurs 5 hjälpte mig göra den. Känsliga tittare varnas för att det är lite läskigt;)

Film som instruktion lockar fram slöjdspecifika ord

I tisdags fortsatte vi att använda iPads och instruktionsfilm i arbetet med sammanfogning i lampettprojektet. Förra veckan märkte jag att eleverna ibland hade svårt att höra ljudet på filmen på grund av allt buller i salen. Det blev tydligt att det visuella ensamt inte var nog i den här instruktionen. Den här veckan hade jag tagit med headsets. Det fungerade bra och en glad överraskning var att flera av eleverna använde de slöjdspecifika orden mer frekvent.
"Elisabet, var hittar jag ett strykmått?", "Var finns ryggsågen?" och så vidare.
Eleverna hade tittat på filmen, pausat och gått för att utrusta sig med det de behövde och då tagit med sig det slöjdspecifika orden från filmen.
Jag upptäckte också att det iPad-fodral vi har (SmartCase) inte är idealiskt i slöjdsalen. Fodralet har en lite luden insida i vilken sågspån har en tendens att vilja fastna...

Jögge lär mig

Jag har inhandlat fyra DVD-slöjdkurser om att tälja, måla med linoljefärg, slipa knivar med mera. Ganska dyrt var det, men jag kunde använda mina VFU-pengar (pengar från handledning av studenter).

Filmerna är ingen direkt rafflande filmproduktion, men de olika momenten visas tydligt och slöjdaren som handleder, Jögge Sundqvist, är en bra pedagog och han imponerar stort med sina täljprojekt. Jag har tittat på närmare hälften av innehåller nu och jag tycker att jag lär mig väldigt mycket. Det känns toppen att kunna gå tillbaka och titta på vissa av momenten igen.

Utveckling genom film

Jag har idag redigerat ihop en instruktionsfilm om att sammanfoga. Mina femmor har ett projekt där de designar och tillverkar lampetter med återbruk. Jag upptäckte förra terminen att eleverna kom till momentet sammanfoga vid väldigt olika tidpunkter under tiden vi hade projektet. För de elever som designat de mest komplicerade formerna för sin lampett kunde genomgången bli aktuell flera, flera veckor efter att den var aktuell för andra. Jag hade en tanke om att eleverna skulle få visa varandra. Några elever klarade det, men det är ganska många moment och jag märkte att det var svårt för eleverna att ta sig an den uppgiften. För mig som pedagog var det också svårt att hinna visa gång på gång på ett pedagogiskt sätt.

Idén föddes då om att spela in en instruktionsfilm. Nu är filmen klar och vi ska testa den i skarpt läge. det ska bli spännande att se hur det fungerar.

Det är också spännande ur aspekten att jag som så ny träslöjdslärare känner mig lite osäker på om jag gör rätt. Kan man göra så här när man sammanfogar? Namnger jag alla verktyg och metoder rätt? Genomför jag det på ett säkert sätt?
Jag bestämde mig för att jag inte kan låta dessa grubblerier hindra mig från att testa arbeta på det här sättet. Jag får publicera detta och hoppas att jag kan få hjälpsam respons på delar som kanske behöver justeras.

Att filma sina genomgångar ställer allting på sin spets. Allt blir synligt och allt blir definitivt. Det här är en väldigt intressant pedagogisk metod. Det synliggör mycket som annars är svårfångat och när det blir synligt kan man prata om det och utvecklas. Jag hoppas på det - utvecklingen.

Flippa slöjdsalen

Det måste vara en märklig känsla att klona sig själv och träffa ett flertal kloner i samma rum. Jag fick uppleva hur det skulle kunna vara förra veckan då jag provade att använda instruktionsfilm och iPads i slöjdsalen. Det var en märklig känsla att höra sig själv, höra sin egen röst på flera håll i klassrummet samtidigt. Eleverna pausade, spelade fram, backade, spelade om och om igen samtidigt som de testade, provade och försökte sig på det här med luffarslöjd.
Några elever valde instruktion från ett papper, för några räckte den demonstration jag gjort en gång, andra tittade helst på kompisen och några valde filmen som jag spelat in och som ligger på vår slöjdblogg.

När jag utvärderade med eleverna efteråt tyckte de inte att det var så märkvärdigt. Här nedan kan ni höra deras utvärdering:



Ni kan också höra gruppen Brown utvärdera. De är dock ganska kortfattade eftersom de är hungriga och helst vill ta lunch.

För mig som pedagog var det dock en stor skillnad på de här lektionerna och de lektioner jag hade om samma område under höstterminen. Jag kommer ihåg att jag på lektionen under höstterminen sprang runt och försökte hjälpa eleverna så gott jag kunde. Som jag kommer ihåg det var det en rätt så intensiv lektion för mig som lärare eftersom många av eleverna behövde mycket hjälp, flera hade svårt att läsa den skriftliga instruktionen och jag hade en känsla av att inte räcka till.
Nu, på samma lektioner på vårterminen, hade inte så mycket att göra. Eller rättare sagt, jag fick tid till just det som är en av de viktigaste uppgifter för mig som lärare, nämligen att gå runt bland eleverna och uppmuntra deras idéer, kanske ge ett och annat råd och heja på deras försök. Jag hade tid att vara där och se på när de lyckades och tid att vara på plats just innan något gick snett. Jag kunde också sitta bredvid eleven som behövde en-till-en-instruktion och ge den i lugn och ro utan att ha fem elever otåligt väntande på hjälp.

Att flippa klassrummet är en modern metodik där digitala verktyg är viktiga hjälpmedel för att skapa mer utrymme för kreativa processer, lärande samtal och fördjupat lärande i klassrummet. Ofta sammankopplas det flippade klassrummet med att elever har i hemläxa att titta på en genomgång på film. Så behöver det dock inte vara av vad jag förstått. Det flippade klassrummet är ett ganska öppet pedagogiskt begrepp. Det bekräftade två av det flippade klassrummets pionjärer, Jonathan Bergmann och Aaron Sams, som jag lyssnade på på årets BETT-mässa. Poängen, som jag förstår det, är att använda sig av modern teknik för arbeta med de nedre stegen i Blooms uppdaterade Taxonomi så att man i mötet pedagog och elever får tid och möjlighet att arbeta med de övre stegen.
I trä- och metallslöjden passar det inte så bra med instruktionsfilm som hemläxa då slöjd oftast lärs bäst genom att man gör och merparten av våra elever har inte möjlighet att göra trä- och metallslöjd hemma. Att låta eleverna se på instruktionsfilm på lektionstid kan fungera bra. Jag tror att det kan vara en möjlighet till att nå eleverna bättre på fler plan. Att spela in själva filmen är i sig intressant ur lärperspektiv både om jag som pedagog gör filmen, men också om jag skulle låta mina elever vara del i filmskapandet. Jag har fått mersmak:)

Slöjd + dator = sant!

Igår var jag i Göteborg för lärarlyftsstudier igen. På programmet stod föreläsning med Inger Möller Degerfält, skaparen av slojd.nu. Slojd.nu består dela av Slöjdportfolio och dels av Slöjdlexikon. Slojd.nu innehåller även en imponerande länklinsta, information om textillärarlistan (inte bara för textillärare, för alla som arbetar med slöjd) med mera. Slojd.nu är moderna digitala samhällsmedborgare och finns därmed på alla adekvata webbforum som till exempel Facebook, Twitter och Flickr.

Slöjdportfolio är en databas för elevers slöjdarbeten. Inger berättade om bakgrunden till databasen, hur idén utvecklats och hur det fungerar idag. Jag tyckte att det var mycket intressant. En stor fördel med databasen är att elever kan flytta med sig sin slöjdportfolio när hen byter skola och genom portfolion kan eleven få syn på sin utveckling och sitt lärande.

En annan del av slöjd.nu är instruktionsfilmer för olika tekniker inom textilslöjd. Vi fick testa en av intruktionsfilmerna och lära oss knyta ett makraméarmband. 

Vi fick lära oss göra ett makraméarmband

På programmet var även ett pass om säkerhet i trä- och metallslöjdsalen. Den biten känns viktig, men samtidigt svårt och ansvarstyngande. Jag har en del områden jag behöver ta itu med när det gäller säkerheten i min sal. Skyltar ska upp och säkerhetszoner ska tejpas.

iMovie i slöjdsalen

Jag är nyfiken på att se hur film och slöjd kan samarbeta. Genom film kan elevernas lärande synliggöras och underlättas. Synliggöras genom att eleverna filmar delar av sin slöjdprocess och berättar om hur de tänker. Underlättas genom att instruktionsfilmer kan spelas in, filmer som gör att slöjdmoment kan repeteras om och om igen, var som helst och när som helst (där det finns en uppkopplad dator).

Det senare, att spela in instruktionsfilmer, är något jag är nyfiken på att utmana mig själv i som pedagog här under våren.

Förra veckan spelade vi in en film om hur man tvättar en pensel. Idag har vi spelat in en trailer om verktygen vi använder i det arbetsområde vi nu arbetar med, nämligen Datavirus.

Trailer är en del av iMovie. Man kan lätt spela in en effektfull och snygg film i filmtrailerstil genom det storyboard-verktyg som finns i programmet. Det är tänkt för människor i huvudrollerna, men vi valde att ha verktyg som huvudrollsinnehavare istället. Eleverna som hjälpte mig tyckte att det var väldigt roligt och resultatet blev riktigt kul. Eleverna kan titta på den och repetera namnen på verktygen.

Första filmen om penseltvätten filmade jag med vår vanliga enkla pocketkamera och redigerade sedan i Windows MovieMaker. Det gick bra, men jag har som ambition att så småningom låta eleverna filma och klippa filmerna. Jag tänker att det då nog blir enklare om alla moment kan göras i samma apparat. iPaden med appen iMovie blir då ett spännande alternativ. Av vad jag hunnit se så verkar det kunna fungera bra. Till själva instruktionsfilmerna kommer vi nog att använda vanliga filmprojektverktyget och inte trailer.

Här är vår trailer om hammaren, hovtången och avbitartången: