Att tänja sina gränser

Jag råkade på den här fina filmen om slöjdaren Ulf Jansson som berättar om sina drivkrafter. Han har stannat i en slöjdteknik, svarvning, och hittar tjusning i att tänja teknikens gränser.

Svarvuppgift, del 2 och en reflektion kring var slöjden syns

När jag skulle genomföra min svarvkursuppgift fick jag börja med att närma mig den maskin i slöjdsalen som jag under första året som slöjdlärare inte rört. Jag fick börja med att inventera alla tillhörande attiraljer och försöka komma underfund med hur den modell av svarv jag har fungerar. Jag fick till slut kalla på vår tidigare slöjdlärare som fick visa mig hur man byter från längdsvarvning till skålsvarvning. Stort tack till dig Leif!

Jag har levt med en ganska snäv bild av vad svarvning är. Det har varit en bild med murriga 70-tals referenser. Klumpiga furumöbler med bulliga knoppar. Tjusiga ljusstakar med perfekta svängar. Tama skålar med ointressant uttryck. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Ja, jag vet att det är en kraftig schablonbild, men innan jag dök in i slöjdandet som slöjdlärare för lite drygt ett år sedan hade jag väldigt liten anledning att reflektera över att vidga min tankebild av sådant som till exempel svarvning.

Jag märker att jag gång på gång återkommer till mina gamla snäva och oinspirerade upplevelser av slöjdföremål jag stött på. Hur kommer det sig att jag som ändå rört mig i konstnärliga kretsar och varit på otaliga hantverksmarknader har mött så lite slöjdföremål som inspirerat mig och tilltalat mig? Är det bara jag som känner så?
Nu när jag som slöjdlärare aktivt börjat söka inspiration har jag, speciellt via de nätkällor jag sökt upp, hittat mängder med bilder, filmer och slöjddiskussionsforum där jag inspireras och som utmanar min tanke.
Detta får mig att fundera över vilken bild av slöjdande och hantverk som den slöjdoinsatta exponeras för. Är det en bild som rimmar med nutida skapande och nutida formspråk. Behöver man vara slöjdnörd för att få ta del av inspirerande och nytänkande slöjd och hantverk? Var synliggörs slöjd i vårt samhälle? Var är slöjden i den offentliga konsten?

Jag har fått min bild av vad svarvning är ordentligt reviderad. I min svarvnings-Pinterest samlar jag inspirerande bilder, filmer och länkar.

Här är min svarvkursuppgift del 2 som jag kunde genomföra när jag väl fått min planskiva på plats. Jag bjuder på två misslyckade försök :)

Svarvuppgift del 2, LLSL45 from Elisabet Jagell

Svaruppgift, del 1

Jag läser nu på min tredje (av fyra) termin på lärarlyftet som ska ge mig min behörighet som slöjdlärare. Det här är nog den mest intensiva terminen med sex campustillfällen i Göteborg, hemtenta och diverse kursuppgifter både praktiska och teoretiska. Jag får möjlighet att genomföra studierna till viss del i min tjänst och mina lärarlyftspengar räcker även till resorna och en del kurslitteratur. Jag ser det som en förmån att få möjlighet att få lära mig svarva, arbeta i läder och smida på betald arbetstid.

Här är del 1 av min svarvkursuppgift som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Svarva en ljusstake from Elisabet Jagell

Svarvad ljusstake

Våra femmor har tidigare fått prova på att svarva med skrapsvarvning och när jag tog över slöjdsalen hittade jag drivor med svarvade pinnar. Jag vet inte om de gjorde något med pinnarna och att de som jag hittade bara var de som blivit över. Jag tyckte i alla fall att pinnarna var fina och började fundera över vad man skulle kunna göra med dem. En ljusstake var en tanke.

Jag har inte låtit mina femmor prova svarva ännu eftersom jag själv inte behärskat konsten. Nu har jag i min utbildning fått delta i en workshop och jag har nu en kursuppgift som innebär att jag själv får öva på svarvning hemma i "min" slöjdsal. Jag valde då att prova på längdsvarvning och göra mig en pinne i likhet med de jag hittade i salen tidigare. Det här med svarvning är så mycket roligare än jag kunde tänka mig.

Jag valde att svarva en sockel till min pinne och lade till ett färdigsvarvat trähjul mellan de två bitarna. Nedan ser ni resultatet efter färgsättning. Jag ska sätta ihop min kursuppgift där jag ska redogöra för mina olika steg på väg till resultatet ni ser nedan. Jag återkommer med den.

Slöjddiskussioner på Facebook

Som IT-pedagog har jag har jag stor nytta av flera olika Facebookgrupper där folk med liknande intressen frikostigt och öppet delar tankar, frågor, tips och idéer. Facebookformatet inbjuder till givande diskussioner där alla som önskar kan ta orda och delta. Nu har jag hittat en grupp även för slöjd, nämligen Nationellt resurscentrum för slöjd. Gruppens 495 medlemmar delar tankar om bedömning om slöjd samt andra tankar och tips inom slöjdämnet. Det verkar vara en riktig resurs!
Tack Martina Rylander Lundström som tipsade mig om sidan. Gruppen startad av bland annat Jenny Frohagen med en önskan om att även ämnet slöjd får ett Nationellt resurscentrum.

I gruppen fick jag tips om nedanstående fascinerande film: