Remake och och det handgjorda skapandet

I mitt tidigare inlägg om Anteckningar från en slöjdkonferens berättade jag om Helena Hansson som talade om Frugal innovation vid evenamanget Handmade Issuses. En annan gäst vid samma evenemang var Marie Teike från Stadsmissionen Remake. Remake är Stockholms Stadsmissions egna mode- och designmärke. Produkterna tillverkas av second hand-material med målet att nå ökad kvalitet och livslängd. Plaggen är unika, i unisex och med design som utmanar storleksnormen.

Hör Marie Teike och Ingegerd Sten visa och berätta om deras arbete.




Remakes butiker i Stockholm

Väv som berättar

I ett tidigare inlägg skrev jag om Jenny Andersens vävprojekt tillsammans med hennes slöjdelever. Projektet hade sin start i ett besök på Malmö konstmuseum och utställningen med fantastiska Hannah Ryggen.
Nu kommer en ny chans till att ha en vävutställning som inspiration för ett slöjdprojekt. Annika Ekdahl ställer ut på Waldemarsudde 14 oktober 2017 – 11 februari 2018.

Så här beskriver Waldemarsudde Annika Ekdahls bildvävspråk "I storslagna verk ger Annika Ekdahl (f. 1955), en av Nordens främsta textilkonstnärer, nytt liv åt en historisk textil genre. Ekdahls tekniskt avancerade bildvävar utförs i en senmedeltida gobelängteknik, men avbildar konstnärens iakttagelser av vår samtid i spännande personliga berättelser." 

Här är en film från när Annika fick Europas största textilpris "The Nordic Award in Textiles"  2013.




Förra året hade jag möjlighet att lyssna på Annika Ekdahl vid Handmade Issues på Kulturhuset i Stockholm. Hon pratade utifrån titeln Den idéburna processens koppling till hantverksprocessen. Här är en inspelning från föreläsningen.

Anteckningar från en slöjdkonferens

Jag har varit på en fullmatad tvådagarskonferens för slöjdlärare, konferensen Slöjdlärare 2017 i arrangemang av Kompetensteamet.
Dag 1 startade med Peter Hasselskog, universitetslektor vid Göteborgs universitet, som talade om bedömning och betyg. Jag har hört Peter tala kring detta tidigare, men det är alltid bra med repetition och uppdatering kring det här.

Efter lunch pratade Jenny Frohagen, slöjdlärare, filosofie licentiat och lärareutbildare vid Konstfack, om att säkra slöjdkunnandet genom samarbete mellan slöjdens olika materialinriktningar och, kanske framförallt, mellan oss slöjdlärare. Hon tog upp avsaknaden av ett gemensamt professionellt språk och bristen på samsyn som viktiga faktorer för att öka samarbetet. Vidare tryckte Jenny på vikten att kvalitetssäkra slöjdundervisningen genom att se till att den vilar på vetenskaplig grund och slog ett slag för Learnings studies där lärare på ett systematiskt sätt lär av och med varandra.

Sist dag 1 var det min tur. Jag pratade omkring de tre nyckelorden kreativitet, språk och digitala verktyg. Min presentation hittar du i ett tidigare inlägg.

Dag 2 startade med Kajsa Borg, docent och textillärare, som pratade om formativ bedömning. Kajsa talade i rollen som forskare och konstaterade ganska mycket som vi kan tycka är självklart. Många gånger kan det vara forskningens roll, att just slå fast det vi tror oss veta och legitimera det.

Efter fikat pratade Leif Blomkvist om olika digitala och analoga verktyg kopplat till de förmågor vi ska utveckla i slöjden. Leif öste på med massor av bra exempel. Leif är mest känd från sin slöjdblogg och sina fantastiska slöjd-flipp-filmer, men det jag tar med mig speciellt är de analoga språkutvecklande övningarna Leif tipsade om. Till exempel en där eleverna får en bilder av fyra olika sammansättningar och får frågan vilken de skulle välja till ett specifikt slöjdarbete utifrån funktion, uttryck och genomförande. Och övningen där eleverna får en sönderklippt arbetsbeskrivning att pussla ihop som en övning innan själva arbetet sätter igång. Det är precis samma övnig som jag lät elever göra när jag arbetade som svensklärare. Jag har bara ännu inte flyttat över metoden till slöjden vilket ju är genialt! Ett tredje exempel på språkutvecklande övning är "En ska bort!" där eleverna ska motivera varför ett av fyra verktyg inte hör ihop med övriga.
Leif avslutade med att be oss fylla i en utvärdering och använde då verktyget voto.se vilken var en ny bekantskap för mig. 

Konferensen avslutades med två mycket inspirerande föreläsare. Först ut efter lunch var slöjdläraren Jenny Andersen som har en bakgrund som bland annat formgivare, konststudent och mönsterkonstruktör. Jenny pratade kring kreativitet och estetiska uttryck. Nationella utvärderingen i slöjd 2013 visade att 40% av Sveriges slöjdlärare ger sina elever i årskurs 6 och 9 ingen eller lite förutsättning att utveckla förmågan "att tolka slöjdföremåls estetiska och kultuurella uttryck". Med bakgrund av det levererade Jenny inspirerande exempel på hur man i slöjden kan arbeta med kreativitet genom uppgifter som hugger tag i eleverna och engagerar. Här är länkar till några av projekten hon berättade om:
Kreativitet och återvinning i slöjden på Sveaskolan
Sveaskolans gerillaslöjd – hantverk med budskap
Uttrycksfull vävning

Konferensen avslutades med Frida Arnqvist Engström, journalist och bloggare, som kommer med ett utifrånperspektiv på vad vi slöjdlärare arbetar med och får oss att tänka större kring vad slöjd kan innebära, tänka slöjd utanför slöjdsalens och skolans väggar. Frida pratar om framtida slöjd, hur den kan påverka världen. Idag behöver vi inte sticka en tröja för att vi fryser, vi gör det för att vi vill. 
Kommer det alltid att vara så, frågar sig Frida och lanserar begreppet Katastrofslöjd som skisserar en situation där slöjden och hantverket kan bli en metod för att kunna hantera tillvaron.
Hon ger oss flera olika exempel på organisationer och personer som på olika sätt provocerar eller påverkar, till exempel Fashion revolution:  



















Ett annat exempel som Frida tar upp är The Toaster project. The toaster-project genomfördes av Thomas Thwaites, designstudent på the Royal College of Art i London. Han bestämde sig för att rekonstruera en brödrost. Han köpte den billigaste brödrosten vilken visade sig innehålla innehöll 400 delar och 100 ämnen. Han återskapade fem av de ämnena från grunden. Det tog 9 månader och kostade 250 gånger mer än den han köpt i butiken.
The Toaster project är ett bissart, men samtidigt mycket intressant exmperiment som i grunden rör frågan om vårt främligsskap för tingen runtomkring oss. Vi har byggt ett samhälle där vi förväntas kunna köpa allt vi behöver. Vi är mer konsumenter än producenter och vi har väldigt liten insikt i de procedurer som ligger bakom framställandet av delarna och helheten i produkterna vi köper. I detta finns mycket som kan slöjdrelateras.
Här är ett TED Talk som Thomas Thwaites gjort om The Toaster project:

Efter de något ifrågasättande exemplen gick Frida över till att ge en rad goda exempel på hur vi kan förändra konsumtionssamhället: 

Lagningsaktivisterna: instagramkonto under ledning av Leili Mänder där lagningar uppgraderas som syssla. Här är Fridas eget inlägg kring kontot.

Gör själv: Exemplet Ulrika Fransson, som fick nog av dyra barnvagnar som inte levde upp till hennes familjs behov och byggde en egen barnvagn.

Globala målen, för hållbar utveckling

Retuna återebruksgalleria, Eskilstuna. Redesign av kläder, sommarkurs vid Eskilstuna folkhögskola.

Frugal innovation: Helena Hansson, doktorand på HDK vid Göteborgs universitet, vars forskning kretsar kring frugal innovation, som handlar om hur vi med små medel kan göra mer för fler genom att arbeta tillsammans. Frugal betyder sparsam och ekonomisk och Helenas forskning vill visa på hur design och hantverk kan vara ett verktyg för att skapa hållbara städer och samhällen. Helena Hansson talade vid Handmade Issues på Kulturhuset i Stockholm september 2017 och här kan ni ta del av hennes föredrag.

Frida Arnqvist Engström är upphovsman till begreppet Gerillaslöjd och författare till boken med samma namn. Jag har hört Frida prata om gerillaslöjd för några år sedan och det var intressant att höra henne kunna berättat om gerillaslöjdens utveckling sedan dess att boken kom ut. Gerillaslöljden är väldigt kommunikativ, menar Frida. Den har utvecklats från enkla garntaggar till att bli mer direkt och arg i sina uttryck. När vi placerar slöjdföremål i det offentliga rummet så uppgraderas de och får en ny roll. Frida tar upp exempel på gerillaslöjd:

Knitta please med Magda Sayer: En reaktion mot det fina stickandet

Craftivismen med Lisa Anne Auerbach: Bära budskapet på kroppen och en politisk agenda bakom sitt görande.

Craftevist collective med Sarah Corbett: Slagkraftig textil taggning med humor som vapen. Ett exempel på deras projekt är You are so beatyful-projektet där deltagarna uppmanas göra positiva aforismer med nål och tråd. Craftevist collective ser sig som en folkrörelse och bjuder in alla att delta i projekten.

Garngrafitti med exemplet från No limit, gatukonstfestivalen I Borås där Frida deltog i projektet att klä in en bro med mormorsrutor. Här är länk hur det såg ut när projektet var färdigt.

Sammedverkan med Mentimeter

Idag har jag föreläst på Kompetensteamets konferens Slöjdlärare 2017. Att föreläsa sista passet på en fullmatad konferensdag är en utmaning, men deltagarna levererade grymt bra i de olika kollaborativa delarna i föreläsningen och jag känner mig imponerad och nöjd! Vi fick t ex fram en hel hög intressanta idéer kring slöjdundervisning med kunskapsklyftor. Begreppet kunskapsklyftor har jag hämtat från Läslyfttexten "Att utforska verkligheten" av Annika Löthagen Holm från modulen Från vardagsspråk till ämnesspråk, del 2, moment A.

Vi samlade in förslagen med verktyget Mentimeter och här är bidragen (klicka på den lilla pilen i nedre delen av bilden för att bläddra mellan förslagen):



Här är min presentation med länkar:

Guldäppelnominerad!

Jag känner mig glad och stolt över att återigen vara nominerad till Guldäpplet. Att använda bloggen som en arena i undervisningen är något jag jobbat med och utvecklat de senaste åren.

I och med att jag börjat arbeta på en ny skola har jag lämnat alla gamla bloggprojekt. Jag har massor av idéer för nya bloggprojekt och försöker otåligt hålla mig själv tillbaka lite för att hinna lyssna in den nya skolans behov och idéer innan jag startar något nytt.

Att driva bloggprojekt tillsammans med elever är ganska intensivt och oftast lite oförutsägbart. Jag försöker vara lyhörd för elevernas idéer och infall samtidigt som jag som pedagog ansvarar för att projektet leder till den måluppfyllelse vi önskat. Många gånger får projektet eget liv och ger både elever och kunskap lyft. Idag känner jag mig lyft av att vara nominerad!

Bloggprojektet Snällfrön vann andra pris i Webbstjärnan 2017!

Skolstartsnerver

Idag, dagen innan skolastart, lugnade vi våra skolstartsnerver med en stund i skogen. Kolla in vilken fantastisk kolonn naturen har svarvat.

I morgon kommer eleverna. För mig är det en ny skola, en ny arbetsplats. Jag är taggad!

Underbara Fiby urskog levererar

Slöjdspaning på Open Art

Jag hade möjligheten att besöka biennalen Open Art i Örebro häromveckan och gjorde lite slöjdspaning. Egentligen är det svårt att tänka sig skulptur som inte han någon koppling till slöjd. Konst i tredimentionell form har oftast koppling till någon form av hantverk. Jag kan nog inte komma på någon skulptur som inte har det...

Skydd

Nu har jag änrtligen tagit mig föratt fixa skydd till mina bandknivar. En gammal sparad skinnbit från ett par gamla uttjänta secondhand-stövlar fick bli material. Det blev två olika modeller. Jag får se hur designen kommer att fungera i längden, men så här i start passar de och fungerar de riktigt bra.

Äntligen fick jag användning för de här fina keramikknapparna som jag köpt på en marknad för typ 100 år sedan.

Det blev två olika stängningsmekanismer. Lite beroende på vad jag hade att tillgå för material hemma.

Tälja fåglar

En av sommarens höjdpunkter var ett familjeläger i Finnåker i Närke. Våra kvällar avslutades med samling runt lägerelden och mitt bidrag till aktiviteterna var att tälja fåglar.
Jag hade förberett ämnen i lind och hade med Frank Egholms bok Snittede småfugle som inspiration. Det var kul att se hur aktiviteten verkligen gick hem hos ung och gammal.

Karvsnitt i Vastveitloftet

Tänk att någon brytt sig om att pryda sitt loft med karvsnitt. Tidigare i sommar besökte jag Skansen och förundrades över det fina karvsnittsarbetet på Vastveitloftet.

Sked ur sälg

Förra sommaren gav jag mig själv i utmaning att skapa så många slöjdföremål som möjligt ur en sälg som jag tog ner på sommarstugetomten. Det blev en hel del slöjdföremål förra sommaren och en del blev också slutförda och klara. Flera föremål och tilltänkta slöjdämnen från sälgen blev dock inte klara och har legat och väntat otåligt på att jag ska förbarma mig över dem och slutföra jobbet. I flera fall handlar det om den fär sista finskärningen, kanske något skureut och så färgen. Några slöjdämnen har fått sin önskan uppfylld i sommar. Här är en sked.

Digital formgivning

Jag har experimenterat lite med cad-programmet Tinkercad och formgett knoppar som jag tänker skulle kunna vara en del i en blivande slöjduppgift detta kommande läsår.

För utskrift passade jag på att ta hjälp av min bror som ha en egenkonstruerad 3D-skrivare. Hur jag ska ordna med utskriftsmöjlighet för mina elever om vi bestämmer oss för att köra arbetsuppgiften vet jag inte i nuläget. Jag tänker att det kan bli ett bra pådrivande utvecklingsprojekt att försätta sig i behov av en 3D-skrivare.

Hugga tråg

Ännu en gång har jag fått möjlighet (tagit mig möjligheten) att gå på kurs på Sätergläntan i Dalarna. I vacker miljö och med god mat i helpension har jag slöjdat tillsammans med andra slöjd-tokar. Den här gången handlade kursen om att hugga tråg och mästerslöjdaren Beth Moen var kursledare.

Kursen startade med yxgympa där vi fick träna på grundeläggande yxteknik. Redan i det här första momentet fick jag min första blåsa och jag undrade allvarligt hur jag skulle kunna klara av att genomföra kursen. Jag kunde som tur var låna ett par handskar och med skavsårstejp så fungerade det riktigt bra.

Det andra momentet var att hugga ett lite mindre test-tråg i björk. Beth demonstrerade och vi satte igång att klyva våra ämnen för att sedan hugga. Testtrågen tyckte Beth att vi skulle bränna upp när vi var klara med dem. Detta för att vi inte skulle bli för fästa vid dem så att vi inte skulle våga släppa lös och testa mer vågat.

 Efter testtrågen var det dags för ett nytt tråg. Den här gången arbetade vi i asp.

Vi gjorde besök i skolans bibliotek där det också finns en fin samling med gamla hantverksföremål bland annat tråg i olika former.

 I Sätergläntans butik finns inspirerande slöjdföremål och slöjdmaterial.

Här nedan är tråg och skålar som Beth har gjort. Sista momentet på kursen var att de som önskade kunde hugga en skål i liknande teknik som tråghuggningen.

Förutom yxor i olika tyngd och form använde vi oss bland annat av tjäckla, skave och spånhyvel.

Det var en väldigt lärorik kurs. Det är fantastiskt att få gå in i ett hantverk så fokuserat tillsammans med andra personer som är lika nördigt intresserade av hantverket och framför allt med en duktig och erfaren lärare. Jag är supernöjd.

Utveckling eller avveckling?

Jag har läst artikeln Vem har makten och ansvaret för utveckling eller avveckling av ett skolämne?  I Tilde nr 6/16. I artikeln visar Kajsa Borg en översikt över slöjdämnet i de olika slöjdkursplanerna samt en översikt över slöjdlärarutbildningen. Det är en ganska dyster bild av slöjdämnet som Borg tecknar. Hon lyfter fram hur ämnet över tid fått minskad undervisningstid, otydligare kursplaner och en betydlig sänkning av kunskapskraven hos blivande slöjdlärare. 

På några punkter håller jag inte med Borg. 

Som ett skräckexempel tar Borg upp att lärare kan läsa till slöjd på bara 45 hp. Jag är den läraren. Jag är skräckexemplet och känner lite behov av att försvara mig. Det Borg tycks glömma är att vi som läst in vår behörighet till slöjd alla har arbetat som lärare ett flertal år. Själv hade jag arbetat 15 år som lärare i svenska, so och bild. Många har dessutom arbetat ett flertal år som outbildade slöjdlärare. Det sistnämnda gällde inte mig och jag var själv väldigt osäker på hur det skulle fungera. Kursansvariga försäkrade mig om att det skulle gå bra och jag tänkte att det fick bära eller brista. 

Att applicera ett nytt ämne på en annars lång lärarerfarenhet är en mycket nyttig och fruktbar erfarenhet. Man ser det nya ämnet i perspektiv mot de ämnen man arbetat med så lång tid. Det nya ämnet speglas och formas samt lärarens didaktiska tänk utmanas och utvecklas. Vi tar med metodik och ämneskunskaper från våra gamla ämnen och införlivar i det nya. Det skapar nya möjligheter. 

Det jag vill säga är att det inte är att börja på noll. Vi som läste 45 hp byggde vidare på en lärarerfarenhet som redan fanns. Visst hade jag önskat mer undervisning i tekniker än vad vi fick. Jag känner ändå att vi fick en bra grund att bygga vidare på. För visst bygger jag vidare. Jag stannar inte och stagnerar vid de få tekniker jag verkligen kände mig säker på när jag gått kursen klart. Under de fem år jag nu arbetat som slöjdlärare har jag varje termin fortsatt att utvecklats och, precis som i alla ämnen och för alla lärare, så lär jag mig hela tiden nytt. 

Jag hoppas att Borgs resonemang inte leder till en A- och B- klassificering av slöjdlärare baserad på typ av kurs eller utbildningssäte. En sådan splittring behöver inte vårt ämne. Speciellt inte i en tid av extrem slöjdlärarbrist. 

Jag tycker också att Borg missar en aspekt i sin sammanfattande analys. Hon talar om slöjdämnet framtid utifrån kursplanerna, slöjdlärarutbildningens och skolsystemets utformning. Det jag tycker att hon missar är samhällets utveckling och slöjdens roll i samhället vi lever i idag. Jag tänker på hållbar utveckling, näringslivets behov av anställda som kan arbeta i kreativa processer. Jag tänker också på den moderna människans behov av taktilt hantverksmässigt skapande som rekreation och balans till det digitala samhället och samtidigt på de möjligheter de digitala verktygen öppnar för slöjden genom att t ex synliggöra vår verksamhet, skapa nätverk och all fantastisk inspiration bara ett klick bort. Allt detta påverkar slöjden och stärker ämnets position. 

Vi behöver synliggöra ämnet som ett modernt ämne med starka rötter i kulturhistorien. I inriktningen mot design och processkapande ligger ämnets framtida styrka tänker jag. 

Vidare beskriver Borg hemslöjdens metodik i slöjdklubben som föremålsstyrd och antyder att den är förlegad. Det känns som ett mycket ogrundat och onödigt påhopp i en tid då vi olika slöjdaktörer behöver söka stöd i varandra istället för att söka splittring. 

På fredag ska vi ha en Google hangout och diskutera artikeln. Jag ser fram emot att ventilera det jag tagit upp ovan samt höra vad andra fastnade för i artikeln. Det nationella kollegiala samarbetet i Facebooks gruppfunktion har möjliggjort ett spännande lärsammanhang. Slöjdläraren Eva Söderberg hade läst artikeln och slängde ut frågan om det fanns någon som ville diskutera den. Flera visade intresse och tid och digitalt verktyg kunde bestämmas. Vill du vara med och diskutera? Läs artikeln och kontakta Eva Söderberg via Facebook!

Kreativitet ❤️ IT

Hur kan modern teknik stimulera till handgjort kreativt skapande och språkutveckling? Jag har idag föreläst på SETT-mässan på temat kreativitet och IT. Jag lyfte fram exempel på hur tekniken kan hjälpa till att ge mer tid till för kreativitet i ditt klassrum och samtidigt stimulera språket. Exemplen kom främst från slöjden men är applicerbar i alla ämnen.

https://prezi.com/q77tru8vmj2g

Biologisk efterbehandling

I ett inlägg i Facebookgruppen Nationellt resurscentrum för slöjd med en fråga om alternativ färg för trä fick jag tips om den här filmen:



som ledde mig till den här filmen om hur man kan få trä att se lite "shabby chic:t" ut:

Skattkistor

Det här läsåret har vi det gemensamma projektområdet Ordskatten på vår skola. Vi fokuserar extra mycket på ord och språkutveckling. Även i slöjden har vi extra mycket fokus på ord och språkutveckling. Symbolen för projektet är en skattkista och jag ville gärna få in projektet i något av våra slöjdprojekt mer konkret och klurade länge på hur jag skulle kunna få ihop den tanken med moment jag tycker att mina elever behöver få möjlighet att öva på.
Mina elever behöver träna sig på mätverktyg samt borra i pelarborrmaskinen och jag har länge velat skapa ett arebstområde där mina elever får introduktion till hyvling. Lösningen blev arbetsområdet Kista. Det blev mina årskurs fyror som fick arbeta med detta den senare delen av höstterminen.

För att eleverna skulle få fler tillfällen att använda begreppen för mätning fick de initialt arbeta i par. Genom att arbeta i par behövde de kommunicera de olika begreppen mer frekvent. Det gjorde också att de alltid hade någon till hjälp och det var verkligen något som kunde behövas när alla olika mätverktyg ville glida iväg och inte riktigt göra som eleverna ville. 

Vi startade med att rita en rad stödlinjer på våra träämnen. Varje par fick ett träämne som senare skulle delas i två delar så att varje elev fick en halva att disponera över. Det blev en riktigt bra övning i att använda mätinstrument. Eleverna var supermotiverade eftersom de tyckte att de små kistorna som jag gjort som exempel var så fina. Samtidigt var det här momentet väldigt tålamodsprövande.

Eleverna var två och två när de hyvlade också. Det fick turas om och hyvla och den som inte hyvlade fick vila lite och samtidigt hålla koll på stödlinjerna så att de inte hyvlade för mycket på ett ställe. I den här hyvelövningen gör det inte så mycket om hyvligen inte blir helt som man tänkt eftersom den inte är till någon precisionspassning. Det var nog bra, för flera elever tyckte att det här var ganska svårt, även om det var ganska kul.
Allra roligast var alla spån som blev. Eleverna gillade att hitta fina stån och poserade görna med sina krullidutter. De finaste nändes vi inte slånga. Vi sparade dem i en låda.

Steget efter hyvlingen av locket blev att jag kapade elevernas träämnen så att locket blev fritt. Efter detta arbetade eleverna en och en. 

Eleverna fick bestämma om de ville ha en lång kista eller flera korta. Jag kapade åt dem i bandsågen. Jag hjälpte dem även att göra markeringarna inför borrningen. 

Sedan var det dags för eleverna att borra. De fick en introduktion till hur man ställer in borrreglaget och vi lottade en borrkö. I väntan på sin tur arbetade eleverna med andra små projekt. Efter borrningen färgsattes kistan och de som valt den längre varianten slog bort spetsarna inne i.

Nästa steg var att montera på gångjärn och hasp samt fixa filtklädseln. Eleverna fick en begränsning om två gångjärn som de fick disponera på sina kistor. De som valde att göra flera små kistor av sitt träämne fick ta lädergångjärn på några av dem. Detta gav eleverna tillfälle att planera och beräkna.

Visst blev de fina? Eleverna var superstolta över sina skapelser. Ett minus med uppgiften är att den är ganska konvergent i sin utformning. Det ryms inte så mycket egen kreativitet eller variation. Jag brukar försöka undvika den typen av uppgifter, men eftersom uppgiften rymmer så många bra andra övningsmoment får det vara ok den här gången. Jag får väga upp med mer divergenta uppgifter framöver.

Klickbara kommntarer

Jag vet inte hur länge det funnits, men jag har inte förrän nu upptäckt att Skolverket har kursplaner med klickbara kommentarer på sin hemsida. Ord, meningar i kursplanen är understrukna och när du klickar på understrykningen får du tillgång till tillhöande kommentarsmaterial i ett popupfönser. Mycket smidigt!

DIY-projekt

I två år har vi i början av vårterminen haft en DIY-tävling. Det har varit fantastiskt roligt att se elever bli engagerade och dela med sig av sitt hemmaskapande. Vår DIY-tävling bygger på att eleevrna skapar sina DIY-tävlingsbidrag hemma. Vi vill genom tävlingen lyfta fram och uppmuntra de elever som klurar och skapar hemma och ge dem en plattform att synas på.

En sak som vi dock märkt efter att ha kört tävlingen i två år är att våra elever som inte bor i villa och som inte har tejp, lim, sax, sytråd, nål eller spillvirke och en verktygsbänk i garaget har sämre förutsättningar i tävlingen. Vi har haft fantastiska vinnare, men det känns inte riktigt rättvist att alla inte fått samma möjligheter att delta. Vi har också känt att eleverna varit lite begränsade i vad som går att göra med återbruk. Se reflektion i inlägget Fin- och fulmaterial i slöjden.

Med anledning av detta har vi i år startat terminen med ett DIY-projket på de två första slöjdlektionerna för åk 4 och 5. Vi har valt ut två återbruksmaterail som eleverna får skapa något av. Vi startade projketet med en för våra textil- och trä- och metallslöjdgrupper, gemensam introduktion där vi pratade om vad DIY kan vara, varför vi arbetar med det och där eleverna fick se några exempel på vad som kan göras med materialet.

Årskurs 4 får skapa med jeans och metall och årskurs 5 med plast och cykelslang. Eleverna har gått in i projektet med stor entusiasm. Kanske är det att de är utvilade efter jullovet, eller så var det helt rätt anslag. Elever som annars inte brukar vara så engagerade har varit påhittiga och haft fint driv. Det har varit superkul att se.

Vi var tydliga med att vi kör projektet bara två veckor. De som inte är klara efter två veckor får fortsätta hemma eller spara projektet i skolan och göra klart på göra-klart-tid. De som önskar kan använda det de skapat i DIY-tävlingen som startar nästa vecka.

Visst har det blivit en hel del limpistolsslöjd, men det har också blivit en hel del slöjdprocess och nosande på nya tekniker. Framförallt har det varit massor av nyfikenhet och skaparglädje.
Vår förhoppning är att vi ska få fler lite mer välutvecklade tävlingsbidrag och att vi ska få fler bidrag från elever som inte har tejp hemma.