Av en ingivelse satte jag igång att spräcka en vedklabbe jag haft på lager i vår slöjdsal. Aktiviteten lockade till sig flera av eleverna som ivrigt och villigt övertog uppgiften. Vi har ingen spräckyxa utan fick mixtra med olika kilar och träklubba. Det blev ett stort engagemang, fokus och samarbete mellan några killar som brukar ha svårt för just de tre sakerna. Till sist kunde vi se sprickan börja krypa ner längs med vedträet och med några sista slag sprack vedträet itu till jubel och breda, nöjda leenden hos killarna.
Det är intressant att se kraften i en sådan här aktivitet. Det blir på riktigt. Det blir naturnära och det blir ett tydligt resultat. Jag ser att det är något som många elever skulle må riktigt bra av att arbeta mer med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar