Slöjdstart

Nu är vi igång! I torsdags startade jag med mina första grupper, årskurs 3:or. Hos oss är skolämnet slöjd nytta för dem. Slöjdsalarna ligger i korridoren de passerar när de går och äter lunch och mellanmål och många av den har stannat till vid våra fönster och suktat. Om dörren varit öppen har de stuckit in huvudet och frågat: "Vad gör du? Vad gör man här? När får vi börja?". En stor förväntan byggs upp.

Och nu har de äntligen fått starta. Förra året införde jag slöjdbandet för våra treor för att tydliggöra slöjdmålen på ett konkret sätt. Jag tyckte att det fungerade bra och kommer nu i år att ha slöjdbandet för alla elever. Vi startar med att eleverna får göra sin namnbricka till slöjdbandet. De introduceras till säkerhetsreglerna och rutinerna i slöjdsalen samt får introduktion i verktygen fil, filklämma, slippapper, slipkloss och glödpenna.

Pedagogsnickra

Som slöjdlärare får man ganska ofta frågan om man inte kan laga den där bänken, skruva fast det där armstödet och liknande. Vi kan göra de där sakerna. Vi har kompetensen, men sällan har vi utrymme i våra tjänster för löpande reparationer på skolan. Det ingår oftast inte i vårt uppdrag. 

Att snickra pedagogiskt till skolans verksamhet ser jag dock som en annan sak. Tidigare har jag snickrat ett lästräd till vårt bibliotek. Nu har jag fixat till en gammal kista så att den fått plexiglaslock och inre belysning. Det är till vårt ordskatt-projekt på skolan.

Om jag kan få det att rymmas i min arbetstid så snickrar jag gärna rekvisita till vårt pedagogiska arbete. Symboliska gemensamma föremål som lästräd och ordskattkistor kan ha stor betydelse för vi-känslan på skolan och stor betydelse för lärandet.

Kistan kommer att fyllas med ordbrickor med ord som eleverna lär sig under läsåret.

Ur sälg

I starten av min sista sommarstugvecka tog jag ner en sälg för att få lite slöjdvirke. Vi har inge enorma skogsarealer, bara lite förvuxen sly på kanterna av tomten. Urvalet av slöjdvirkesträd är ganska litet. Jag hade gärna valt en björk, men fick hålla till godo med en sälg. Sälgen är riktigt trevlig att slöjda i. Den påminner mycket om björken, men slöjdföremål av sälg sägs vara lite mindre slitstarka.

När jag satt igång att slöjda föremål efter föremål kom jag att tänka på utställningen Ur björk som jag besökte i Göteborg hösten 2014. Jag gillar den utmanande tanken bakom den utställningen: "Hur många slöjdföremål kan man få ut av en björk?". Hur många slöjdföremål skulle jag kunna få ut av den lilla sälgen jag tog ner? Det var en triggande tanke som nu driver mig att slöjda fram föremål av så stor del av sälgen som möjligt.

Under sommarstugeveckan fick jag till sju krympburkar, en mängd grovt tillyxade skedämnen (i väntan på tid för slöjdade har jag dem inkilade i den mycket trångt packade frysen just nu så jag vet inte exakt antal), tre krokar, åtta pennförlängare och en del restbitar som vi ska se om jag kan få till något av här hemma.

Sälgen jag valt hade många krokar som jag tänkte skulle passa bra till slevar. När jag började jobba med ämnena visade det sig dock att flera var alldeles för krokiga för att kunna få till någon vettig slev.

Sju krympburkar fick jag till.

Sälgen har en vacker färg på kärnveden som kan ge fina effekter. Det här blev en slev med fin form. När jag började gröpa ur skeden uppenbarade sig en gömd gammal gren. Det kändes lite synd att kasta allt arbete så det får bli en typ av hålslev att laga mat med.

T v en del av allt spån. T h Fyra av krympburkarna valde jag att göra trekantformade. I första var jag lite för ihärdig med att spetsa till trekantformen invändigt något som jag tror bidrog till att den sprack när botten sattes in. Sprickan är dock stabil och jag ska nog kunna laga den.

Jag återkommer med hur det går i mitt Ur sälg-projekt.

Ingen röd tråd precis...

Utanför Gävle finns den 200 år gamla bruksparken Mackmyra brukspark. Den fantastiskt vackra parkmiljön har de senaste åren huserat en sommarutställning. Årets upplaga har rubriken "Ingen röd tråd precis..." och innehåller verk gjorda av tråd och garn.

Fint inslag med en kort film från de lokala nyheterna

Artikel i Gefle Dagblad

Paviljongens pelare smyckas med färgglad stickning. Först blev jag lite irriterad över att alla pelare inte varv täckta, men sedan visade det sig att besökare inbjuds delta i arbetet.
Överst Värmande omslag av KollaKolla konsthantverk.
Nederst till höger Hjälpbänk av Sanna Wikström.

Mest gillade jag Malin Wikströms broderade band på några tallar längst in i parken.
Överst till vänster Sommarklippet av Marie & Marie. Överst till höger och nederst till vänster De gamla tallarna vet av Malin Wikström. Nederst till höger Lösa förbindelser av Christina Jannati. 

Så ett frö

En krympburk jag gjorde förra sommaren har nu fått frihandskarvsnitt och lock med knopp.

Jag klurade en hel del på färgsättningen. Jag målade den faktiskt först grön, men det kändes fel så jag täljde bort färgen och började om med blått istället.

Göra-klart-tid

Mitt sommar-slöjdande började med göra klart-tid. Jag har gjort klart en del av de där påbörjade, aldrig-färdig-gjorda slöjdalstren som samlats under våren. Jag försöker att tänja ut tiden, få den att stanna upp med hjälp av slöjdande när jag har som allra mest att göra. Jag har en tanke om att jag genom att sätta mig och tälja ska kunna rensa tankarna och på ett välgörande sätt tillfälligt ändra fokus. Jag har den tanken, men sedan blir det tyvärr ganska sällan så. Andra, prioriterade, jobbsysslor tränger sig på, hackar upp tiden och gör att jag sällan kommer in i slöjdflowet under terminerna. De där påbörjade, aldrig-färdig-gjorda slöjdalstren blir ett lite sorgligt konstaterande på att det är så.

Sommarledigheten ger som tur är utrymme. Jag kunde så småningom hitta tillbaka till de halvfärdiga föremålen och kunnat ge dem en slutgiltig form och ett uttryck.

Nytt stödmaterial i slöjd på gång

Jag skrev till Skolverket och frågade om det nya stödmaterialet för slöjd kring estetiska uttryck som utlovades i presentationen av den nationella utvärderingen av slöjdämnet i höstas. Här är svaret: