Pennor i färg

Nu har jag satt färg på pennorna jag täljde i början av sommaren.

Pennan med hjärtat (täljd av en pinne med en grenklyka) sprack i torkningen. Med just hjärtmotivet blev det ganska passande :)

Fotoalbum i karvsnitt

På slutet av 1800-talet var fotografiet det hippaste, nyaste och coolaste. Det var det man som välbärgad familj ville visa upp i sitt hem som tecken på att man hade det gott ställt, att man var modern. Det gjorde även familjen Rydin i Walmstedtska gården i Uppsala. Väggarna i finrummet pryddes av fotografier och i rökrummet stod ett tjusigt stativ med ett fotoalbum så att man ståndsmässigt skulle kunna visa upp fotografier man hade i sin ägo. Hela stativet och själva albumet är täckta av fina karvsnitt.

Walmstedtska gården är en del av Upplansmuseet och är en rekonstruktion av den våning professor Herman Rydin hyrde åt sin familj i slutet av 1800-talet.

Ett, två, trä!

Snygg arkitektur i vacker natur och generösa utrymmen för konst gör Artipelag till en riktig guldklimp. Fram till den 21 augusti pågår utställningen Ett, två, trä! Det är en utställning där modern svensk formgivning i trä synliggörs. Det handlar främst om möbler av olika slag. Det är väldigt inspirerande att ta del av designidéerna på nära håll. Jag saknade dock att få röra vid möblerna. Möblerna på podierna fick man inte röra. Det är något visst med träformgivning. Det räcker inte riktigt att ta in intrycken med blicken. Handen vill också vara med och bilda sin uppfattning.

Under bilderna här nedan finns en film där arkitekten Johan Nyrén själv berättar om sina tankar och visioner kring bygget av Artipelag.

Vallonbruk

Idag har jag varit på en intressant visning av vallonsmedjan på Österbybruk tillsammans med min familj. Jag tog så många bilder att jag valde att lägga in dem i ett bildspel.

Vallonsmedjan i Österbybruk from Elisabet Jagell

Snideri i Uppsala Domkyrka

Minivirka

I våras såg jag och fascinerades jag av SVT-programmet Go’kväll reportageserie Punkslöjd. I ett av reportagen var det en kvinna som virkade med pyttesmå virknålar och sytråd. Smått galet, minns jag att jag tänkte, men på något vis fick tanken på att det vore kul att testa fäste i mitt huvud. Nu när jag hälsade på några dagar hos min gamla mamma i Skellefteå fick jag syn på att hon i sin ägo hade just sådana där pytt-pytte-små virknålar.

Min mamma kunde berätta att man använde dessa virknålar och specialtvinnade garn för att virka spets till exempelvis örngott. Hon berättade att det, när hon var ung, var mycket vanligt att man bar med sig en spetsvirkning i handväskan och virkade när man fick tillfälle. Kanske lite som att många av oss idag Wordfeudar lite när vi får ett litet tillfälle. Spetsviktningen var i så praktisk handväske-storlek med sitt lilla garnnystan där spetsen kunde rullas ihop och förvaras inuti själva trådrullen.

Jag kunde såklart inte låta bli att testa. Min mamma hade några dubbletter så jag kunde också få med mig några virknålar hem :)

Det är hjärtat som syns på de två nedersta bilderna som jag har gjort.

Regnbågsmobil

Ännu ett virkprojekt. Ännu mer regnbågsfärger, men nu inte en mormorsruta. Jag har använt Järbos garn Fantasi. Jag valde att nysta upp garnet i små nystan. Det gjorde jag för att jag bättre skulle kunna kontrollera färgskiftningarna. Det kan vara ganska långa partier garn med en och samma och när man virkar en sådan här liten sak kan man vilja att färgen skiftar snabbare än garnet vill.

Krympburk

Tidigare i sommar testade jag att tälja en krympburk för första gången. Jag fick mycket hjälp av handledningen på sidan Slöjden i skogen. Jag hade också mycket nytta av Annemarie Adams tips om att man kan lägga färskt trä i kylen/frysen om man behöver ta en paus.
Jag lämnade burken på tork när vi åkte iväg på vår Norrlandsresa och jag var spänd på hur det skulle gå för min burk. Hade jag gjort rätt? Skulle locket kila fast sig som det skulle eller skulle hela burken spricka?

Nu är vi hemma och jag kan nöjt konstatera att botten har krymt fast finfint :)

För att kunna arbeta vidare inväntar jag nu nya bättre brynen som jag beställt. Jag har nämligen verkligen erfarit skillnaden mellan att arbeta med vassa verktyg och slöa. Det är som natt och dag. Det blir ett helt annat hantverk när verktygen är slöa. Eller kanske man kan säga att det inte blir något hantverk alls med slöa verktyg, det blir bara någon form av krafsande. Jag ser fram emot att göra lite "skureut" på burken, fixa till ett snyggt lock samt färgsätta.

Att tälja en jordglob

Jag gjorde tidigare ett inlägg om vårt besök på Mannaminne i Häggvik på Höga kusten. Mannaminne rymmer så galet mycket. Med stor förundran går man från hus till hus och fascineras över allt paret Anders och Barbro Åberg samlat ihop och byggt.

Ett hus som fascinerade mig mycket var huset med jordgloben. Visst har projekten innan fått mig att undra vilket idésprutande skaparmaskin den där Anders måste vara. I Jordglobshuset finns en snurrbar jordglob i trä cirka fem meter i diameter. På jordglobens yta har Anders Åberg täljt ut berg, dalar och floder. Han har täljt hela världen.

Liten börs, nummer 2

Det är någonting med regnbågsfärger som får mig att bli så där barnsligt glad. Färg + ordning. Det känns bara bra. Jag köpte också en förpackning med tio små nystan av bomullsgarn på Coop på Anderstorp i Skellefteå. Med en komplettering av ett lila garn som min gamla mamma kunde dra fram ur sina garngömmen kunde jag få till den här lilla bedårande börsen.

Lägg också märke till den fina turkosa dragkedjan som min mamma hade i sin dragkedjslåda. 1.90 hade den kostat en gång i tiden.

Väska, nummer 1

På Coop på Anderstorp i Skellefteå hittade jag också några lite grövre garn som var 100% ull och melerade i fina toner. De var som ögongodis som jag bara måste ha.

Jag virkade även nu mormorsrutor. Min plan är att göra väskor. Vikningen är klar, men jag har kört fast med att jag inte hittat det rätta innertygen ännu. Jag återkommer med fler bilder när jag är klar.

Liten börs, nummer 1

Jag bestämde mig för att inte ta med mina täljsaker på vår Norrlandsersa. Jag har nämligen snöat in på karvsnitt tidigare i sommar. Jag tänkte att det nog var bäst att bara få fokusera på resans huvudsyfte, nämligen att träffa släkt och vänner.

Min slöjdklåfingrighet kunde jag dock inte lämna hemma. Under våra dagar hos min gamla mamma i Skellefteå snöade jag in på virkning. Kanske var det min ramvirkning som hade väckt virklusten. Kanske var det garnhyllan på Coop som lockade med garn i vackra färger. Säkert var det också min mammas gedigna kunskaper som fick mig att gå igång med virkningen. Samtidigt som jag fick utlopp för mitt skaparbehov blev det blev också ett riktigt bra sätt att umgås med min mamma på.

Jag startade med den gamla godingen mormorsrutan och det blev en liten börs.

Laggar

För mig är laggar när datorn hårdjobbar och det man vill titta på fördröjs av att datorn ska tänka och tänka. Laggar kan också vara kärl i trä.
På vår Norrlandsresa stannade vi till på Höga kusten och besökte då Mannaminne i Häggvik. Mannaminne är som en blandning av Skansen utan djuren och Etnografiska museet. Anders och Barbro Åberg har skapat denna imponerande och härligt brokiga upplevelsepark.

I Kustmuseet-huset fanns något som de kallade för laggbänk. Jag tyckte att det såg ut precis som en täljhäst. Laggbänken använde kustbönderna när de skulle tillverka laggar.

Plastmatta

Nu är jag hemma igen efter en Norrlandsresa. Jag har skapat flera blogginlägg i mitt huvud, men jag har inte haft tid och möjlighet att få dem på pränt. Jag ska förverkliga några av dem här och nu.

Först ut en fin virkad plastmatta i 70-talsfärger som jag fann badrummet i ett missionshus på Höga kusten där vi sov en natt. Jag gissar att den är virkad med sådana där snitselband. Visst är den fin!

Luffarkrokar

Luffarkrok i design efter mammas önskemål och behov.