Slöjdklubbsavslut

Förra veckan hade vi vår sjätte och sista slöjdklubbsträff för den här terminen. Det har varit spännande och roligt att få pröva på att planera och hålla en slöjdklubb själ efter att jag gått slöjdklubbledarutbildningen under höstterminen. Här kan du som vill läsa mer om vad slöjdklubben är.

Jag valde temat väva och fläta mycket för att det var något jag själv var nyfiken på att lära mig mer om. Vi har täljt pinnar till en korg, flätat med trä, vävt figurer med garn på sugrör, flätat armar och ben och flätat ett stort träd tillsammans. Jag har knutit ihop våra träffar med hjälp av meddelanden. Först ett brev från Vävfigurerna som ville ha vänner och sedan ett brev från Vävarfågeln som brev och sa att hen ville träffa alla vävfigurerna. Träffarna bildade en bra helhet på det sättet och finalen blev sista gången då alla vävfigurerna väntade på Vävarfågeln i det träd vi vävt tillsammans.

Vävarfågeln dök upp och bjöd på tigermuffins och så såg vi ett youtube-klipp med riktiga vävarfåglar i Indien.

Det har varit spännande för mig att prova på att arbeta med textil slöjd tillsammans med barn. Det är inte så stor skillnad från att arbeta med trä- och metall, men det finns en del som skiljer sig. De textila materialen, verktygen och metoderna har sina egenheter, fördelar och besvär. Det har varit nyttigt för mig att börja bekanta mig med dem. Jag har jobbat en hel del med textil slöjd privat, men det är annat att arbeta med det pedagogiskt tycker jag.

Jag var tydlig från början med att jag ville ha en grupp med barn i bra mix vad gäller ålder (årskurs 1 och 2), kön och social bakgrund (vi har upptagningsområde från områden som skiljer sig mycket socioekonomiskt). Jag var också tydlig med att barnen så långt det var möjligt skulle kunna vara kvar hela passet och inte behöva gå hem innan klubben var slut.
Mix i ålder och social bakgrund har gått bra. Däremot har mixen i kön varit svår att hålla. Vi startade med sex killar och sex tjejer, men många killar har droppat av lockade av fotbollsplan eller andra aktiviteter. När någon hoppat av har många bönat och bett om att få hoppa i istället och jag har inte haft hjärta att säga nej (på villkoret att de inte droppar av efter en gång). Det har också varit svårt att hålla gruppen samlad fram till passets slut. Många barn har behövt gå hem med syskon eller blivit hämtade tidigare.

Att gruppen har förändrats och att några behövt gå mitt i har varit en nackdel. I slöjdklubben är formen viktig; samlingen i början då alla synliggörs och dagens arbete introduceras, arbetet och sedan återsamlingen där klubbträffen sammanfattas (det ska egentligen vara en samling i mitten med fika också, men den har vi tagit bort eftersom barnen äter mellis på fritids innan klubben startar). När barnen går innan klubben är slut och när gruppen förändras på grund av avhopp och nytillskott förändras dynamiken i gruppen och det blir svårt att skapa den kreativa gruppkänslan. Jag behöver klura vidare på hur vi ska kunna få till detta om/när jag ska köra slöjdklubb en nästa gång.

Jag behöver också klura på hur jag ska få killarna att vilja vara med. Många killar hoppade som sagt av. Några var dock med hela klubben och tyckte att det var jätteroligt.

Det sista på vävfigurerna skulle fixas det här sista slöjdklubbstillfället.
Några barn som var klara  täljde pennförlängare.

Barnen hjälptes åt att sätta blommor i trädet för att Vävarfågeln skulle kunna komma.
Spontant skrev de hälsningar till Vävarfågeln på whiteboarden.

Äntligen kom Vävarfågeln. Alla vävfigurerna ställde upp sig för ett gruppfoto tillsammans med Vävarfågeln.
Sista träffen avslutades som vi brukar, med ordskattpåsen.

Vikingaslöjd

För ett år sedan var jag på slöjdkonferens och blev inspirerad av tre lärare från Ålstensskolan som berättade om ett ämnesövergripande temaarbete de skapat mellan bland annat slöjd, idrott och historia.Temat var vikingatiden och eleverna hade fått sy särkar och skapa amuletter till en upplevelsedag som sammanfattade och knöt ihop kunskaperna.

Jag väckte tanken om ett liknande projekt hos mina kollegor och de var positiva. Vår lite vobbliga situation med byte av rektorer gjorde att vi inte riktigt kunde få till det som vi tänkt från början, men vi fick i alla fall till en utfärdsdag till Storholmens vikingaby utanför Norrtälje. Där möttes eleverna av vikingar och de fick titta på vikingagravar, leka vikingalekar och prova på hantverk från vikingatiden. Vi fick en riktig gulddag.

Eleverna fick prova på att tova, smida och baka bröd.

Att väva ett träd

Vårt femte slöjdklubbstillfälle blev kortare än vanligt på grund av skolans vårshow. När vi väl satte igång startade vi med ett ett brev vi fått från Vävarfågeln. Jag försöker knyta ihop klubben med just Vävarfågeln och tanken är att barnen ska få träffa fågeln nästa tillfälle som är det sista.

Vävarfågeln skriver att hen vill träffa alla Vävfigurerna och att de ska mötas vid trädet. Med hjälp av årskurs 3 och 4 förberedde jag ett vävträd. Jag insåg att tiden skulle bli för knapp för slöjdklubbsbarnen att fixa hela trädet själva så då var det bra har kunna ta slöjdelever till hjälp. Det känns kul att de kan bli lite involverade i klubben också. Stammen och grenarna var förberedda för slöjdklubben. När jag visade trädet utan löv föreslog slöjdklubbsbarnen att de skulle fixa löven och ett av barnen kom också med förslag att vi skulle ha blommor och frukter. Vi får se om vi kan fixa det sista gången.
Eftersom det var ganska kort pass den här gången hann vi inte väva klart lövverket. Tre av barnen stannade dock gärna kvar och fortsatte efter vår tid var slut.

Ett av barnen som stannade kvar kunde också hjälpa till så att vi fick vår korg klar. Förra gången var slyn som jag tagit in alldeles för styv. Nu hade jag fyndat böjliga grenar vid Mälaren. Jag är osäker på vilket träd grenarna är från (det är svårt att se innan löven är helt utslagna), men de växte alldeles vid stranden och var väldigt bra till att fläta korg med.

I övrigt var slöjdklubbens innehåll den här gången att bli klar med vävfigurerna och att tälja. Några av barnen kunde göra pennförlängare av sina täljda pinnar. De var helstolta!

Ett av barnen hade en ide att knyta blå trådar vid trädets rötter för vattnat som trädet suger upp. Det blev också några röda trådar. Det var lite oklart vad de stod för.

Slöjdkonferens med rave

Förra tisdagen hade jag förmånen att få åka på Skolportens slöjdkonferens i Stockholm. Jag skulle egentligen deltagit även på måndagen, men den dagen var jag tillsammans med elever inbjudna till prisutdelning i Webbstjärnan (vi vann silver!).

Först ut på tisdagen var Erik Sigurdson som är universitetsadjunkt och doktorand i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Han pratade om slöjd och genus. Jag hade hört honom tidigare via en inspelning från Slöjdbiennalen i Linköping 2014. Erik startade med ett historiskt perspektiv. Om Otto Salomonssons val av vad som skulle räknas som skolslöjd och hur det sedan har påverkar vår syn på vad som är slöjd i skolan och hur det i sin tur påverkat genusaspekterna i slöjd idag. Eriks avhandling "Det sitter i väggarna: en studie av trä- och metallslöjdsalens materialitet, maskulinitet och förkroppsliganden" finns att läsa här.
Läs även artikel i Lärarnas Nyheter från december 2010: Erik fick pojkarna att känna sig som män och artikel i Uttryck från oktober 2014: Könsroller på rundgång


Konferensdagens bästa föreläsningstitel hade Stina Westerlund - "Först så går det bra och så i mitten blir det kaos". Stinas förläsning utgick från hennes färska avhandling "Lust och olust – elevers erfarenheter i textilslöjd". I avhandlingen skriver hon om elevers emotionella erfarenheter som en särskild och omedveten aspekt av textilslöjd och lärande i slöjdämnet. I sin studie hade hon kunnat se fyra olika emotionella praktiker hos eleverna i slöjden: den avståndstagande, den osäkra, den accepterande och den införlivande. Hon pratade om elevers förmåga att byta perspektiv och att förmågan att se situationer från olika håll kunde stöttas av positivt socialt samspel. Den sociala gemenskapen som kan få utrymme i skolslöjden har ett lärande syfte.
Stina menade att: "Elevers lärande i slöjd inte bara är emotionellt utan kan också lära elever emotionell involvering och hur det känns att vara personligt involverad - en viktig erfarenhet och kunskap!"
Läs mer i pressmeddelande på Umeå universitets hemsida från mars 2015 i samband med disputationen: Textilslöjd – ett känslomässigt frirum i skolan med ett lärande syfte


"Paltkoma-passet" efter lunch fick Kenth Hedevåg. I en rasande fart pratade han om slöjden och svårigheter samt möjligheter ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Han var tydlig och lyfte fram viktiga aspekter.
Se även UR Samtiden: De saknade eleverna

Vår robot

Dagen avslutades med Åke Nygren från Skaparbibblan. Han lyckades få hela den fullsatta konferenssalen med slöjdlärare att resa sig upp och dansa rave. Det är beundransvärt. I små grupper fick vi delar till en liten robot med en lysdiod. Sluga som vi slöjdlärare är satta alla genast igång och trixa ihop robotarna och viftade sedan stolt med dem. Vips så hade Åke släckt lamporna, dragit igång musik och på någon konstigt sätt fick han alla slöjdtanter och farbröder att röra sig till musiken.
Åke Nygren pratade sedan om Makerkultur och pepprade oss med intressanta länkar. Det mesta av det han pratade om flög högt över huvudena på många av slöjdlärarna på konferensen. Det är tyvärr inte så många slöjdlärare som är drivna på det digitala området. Jag märkte att många inte alls hängde med på vad han pratade om.
Jag fick massor av nya och intressanta länktips och kände mig inspirerad.


Här är några av länktipsen:

Hive mozilla nätverk för digitalt lärande och digital litteracitet

Chattanooga libaray bibliotek i Tennessee, USA som arbetar utvecklande med Makerkultur

Skaparbibblan en webbplats om makerspaces, digitala lab och kreativa rum på bibliotek

Makers of Sweden en hub för Makers, Makerspaces och Maker-initiativ i Sverige

Skaparbibblor.nu en karta där alla bibilotek som arbetar med Maker-kultur på något sett finns inprickade

Garaget bibliotek i Malmö som arbetar med Makerkultur

Collaboratory kreativ mötesplats i Göteborg 

Här är bildbevis på att alla slöjdlärare dansade rave:

Att lära sig fläta

Vår tredje slöjdklubbsträff var ganska kaotisk. Vid andra tillfället var jag så imponerad över att starten med vävningen av vävfigurerna hade gått så bra. Vid tredje tillfället skulle barnen fortsätta och en del skulle börja knyta knutar för hår, fläta armar och ben och brodera mun. Det visade sig att det var väldigt svårt. Väldigt, väldigt svårt för en del. Speciellt svårt för de som aldrig förr flätat och inte visst riktigt hur man knyter en knut. Jag hade inte riktigt koll på att det var saker barnen inte kunde. Ännu svårare blev det för oss eftersom en av våra superduktiga hjälpledare från årskurs 5 inte kunde vara med och vikarien som kom istället inte hade samma koll på hur man gör en vävfigur. Kaoset bestod i att många behövde hjälp samtidigt och vi ledare räckte inte till. Det blev väl ok ändå. Jag tror att alla var rätt så nöjda, men några hann nog bli ganska frustrerade... Lite frustrerad blev även jag då jag märkte att jag tvingades till att göra åt barnen istället för att visa för barnen som är mer slöjdklubb-pedagogik-riktigt (och vad jag helst själv väljer att göra som pedagog).

Vid träff 4 startade vi med att gå igenom hur en slöjdare bör tänka när hen stöter på ett problem (1. tänk/försök själv, 2. fråga/samtala med en kompis, 3. fråga/samtala med ledaren) och vi gick igenom hur man flätar. Det gjorde vi genom att tillsammans fläta en stor fläta i samlingsringen.

Genomgången gav effekt och många provade på att fläta för första gången i sitt liv och blev överlyckliga när de lyckades. Jag kunde konstatera att många också var grymt bra hjälpare till varandra.

Planen var att barnen skulle få fläta sly i vår slöjdkorg. De vidjor jag tagit in visade sig vara för för stela för att kunna fläta korg med. Det flätjobbet fick vi skjuta upp.

Vävfigurer

Idag hade vi vår andra slöjdklubbträff. Det startade med att tre hoppade av. Det var många som var intresserade av att vara med i slöjdklubb och dealen var att de som fick plats skulle försöka vara med på alla tillfällen. Nu är det vår och för dessa tre lockade dansuppvisning och fotbollsplan mer än slöjd. Eftersom slöjdklubben är på fritidstid och de är viktigt att de som är med vill vara med så slutade tre och vi fick istället två nya medlemmar.

Vi startade med att skicka runt en va de pinnar vi täljde förra träffen. Barnen uppmanades att känna på pinnen, men inget säga förrän den gått ett varv. Pinnen vandrade runt i tystnad och alla kände nyfiket på den kalla och fuktiga pinnen. Vi pratade lite kort om att färskt trä behöver torka långsamt för att inte spricka och att pinnarna inte kunde monteras på korgen förrän de var torra för annars skulle de krympa och hålen skulle vara för stora. Vidare arbete med korgen får vänta.

Istället hade vi fått ett brev. Brevet var från två vävfigurer som undrade om vi ville göra fler vänner till dem.

Det ville barnen och jag hade en kort genomgång om hur man väver med sugrör. Jag var lite rädd för att det skulle bli för lång och tröttsam genomgång, men mina ansiktsuttryck när jag sög in trådarna i sugrören var väldigt underhållande för barnen och de orkade hänga med.

Jag var lite nervös innan över hur det skulle gå eftersom jag aldrig jobbat med barngrupper och textilt skapande innan och aldrig instruerat vävning förr. Tack vare hjälpen från mina tre hjälpledare gick det väldigt bra. Alla barn kom igång och några hann till och med väva riktigt långt.

Vi avslutade med ordskattpåsen och ett gång slöjdord med vävtema.

Slöjdklubb på Växthuset

I höstas gick jag en inspirerande slöjdklubbhandledarutbildning. Igår startade min första slöjdklubb. Den är i min slöjdsal och den är för några fritidsbarn från årskurs 1 och 2.

Jag har bestämt att temat ska vara fläta och jag har tänkt att en vävarfågel ska vara lite av en maskot. Jag tyckte dock att vi behövde en slöjdklubbskorg. Korgen har ett starkt symbolvärde i slöjdklubbspedagogiken. Botten symboliserar ledaren, ståndarna symboliserar deltagarna och flätningen symboliserar gemenskapen. Vid klubbträffarna kan korgen fyllas med innehåll som symboliserar det man ska arbeta med eller med annat som hör till temat.

Vi startade därför med att tälja pinnarna till korgen. Jag har aldrig täljt med en grupp med så unga slöjdare förut, men det gick mycket bra. Mycket tack vara de tre duktiga hjälpledarna jag hade. Vi frågade våra årskurs femmor om någon av dem skulle vara intresserade av att vara hjälpledare vid slöjdklubben och vi mötte ett stort intresse. Vi valde ut tre för de första tre tillfällena och tre för de sista. Det var en succé på många plan att ha hjälpledare. De var till stor hjälp genom att finnas nära barnen och visa moment som var lite svåra. De var fina äldre förebilder för de yngre barnen och de fick själva öva ledarskap och stärka sin självkänsla genom uppdraget.

Några av fritidsbarnen hann börja borra hålen för pinnarna. Jag skulle dock vilja införskaffa lite bättre borrstål som gör att det går lätt att borra stora hål för hand. Jag mottar gärna tips på inköpsställen.

Klubben avslutades med Ordskatt-påsen med en lapp till varje barn med ord förknippade med det vi gjort och pratat om under träffen.